Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fallet Noa visar att ingen tar ansvar för helheten

Annons

Lv 3 i Norrtälje förklarades i regeringsbeslut den 20 juni 2001 för statligt byggnadsminne. ”Flera av anläggningarna: pjäshallen, robotramperna, mäthöjderna m.m. inom området visar verksamheten och den tekniska och militärhistoriska utvecklingen vid ett luftvärnsregemente fram till dags dato. Detta i kombination med välbevarade, karaktäristiska funktionsbyggnader ger Lv 3 en särställning bland landets efterkrigstidsregementen.”

Byggnadsminnesförklaringen föreskriver att samtliga byggnader som omfattas av beslutet ska underhållas, så att det kulturhistoriska värdet inte minskar. Detta gäller även Pjäshall A, där Norrtälje Ateljéförening (Noa) sedan 15 år har sin verksamhet.

Pjäshall A utgör en unik resurs, som med sin stora rymd erbjuder enastående möjligheter för såväl produktion som konsumtion av konst och kultur i alla dess former. Vi måste ställa oss frågan hur vi bäst tar till vara det vi har och överge den kortsiktighet som ofta präglar våra beslut, skriver Catarina Wahlgren och Christina Hamnö.

Campus Roslagen AB planerar nu att bygga om Pjäshall A till kontor, verkstad och förråd för socialnämndens resurspool. Är denna ombyggnad förenlig med de krav som ställs i byggnadsminnesförklaringen? Kan man lägga in nya bjälklag och bygga nya väggar utan att det kulturhistoriska värdet minskar?

Campus Roslagen AB, i vars uppdrag inte ingår att subventionera kulturverksamhet, har beslutat att höja hyran. Man kallar den nya hyran för marknadshyra, men har inte Noa haft marknadshyra redan från början?

Det som hänt är väl att efterfrågan stigit och att marknaden därmed förändrats. Vad den nya hyran innebär i pengar talar hyresvärden, enligt Noa, aldrig om. I stället skickas en uppsägning samtidigt som Noa erbjuds en annan lokal. Denna lokal är dock, fortfarande enligt Noa, inte ändamålsenlig för de verksamheter, som de bedriver. Frågan om föreningens hyra har inte ansetts vara av principiell beskaffenhet och har därför inte lyfts för beslut i fullmäktige.

Noa har hyrt utrymmen i direkt anslutning till Pjäshall A. Dessa har använts som ateljéer för ett 50-tal konstnärer. Den stora hallen har man kunnat disponera, när inte hyresvärden behövt den för andra ändamål. Man har betalat elektriciteten, men, såvitt vi förstår, har man inte erlagt någon hyra för själva pjäshallen.

Det här är naturligtvis ett förhållande som inte kan vara för evigt. Noa borde för länge sedan ha kontaktat kommunen för att få till en dialog kring de utvecklingsmöjligheter som byggnaden och verksamheten rymmer.

Det finns också skäl att vara kritisk till hur kommunen skött det hela. Av kommunstyrelsens beslutsunderlag framgår inte att den aktuella byggnaden är förklarad för byggnadsminne eller om man inhämtat länsstyrelsens godkännande. Inte heller framgår det att det redan finns en hyresgäst. Inga alternativ redovisas och man har inte tagit fram någon jämförande kalkyl för en nybyggnad för resurspoolens verksamhet.

Kommunen måste naturligtvis alltid väga olika utgifter mot varandra. Man måste då ställa sig ett antal frågor. Vad får det för konsekvenser för annan kulturverksamhet, om man genom subventioner räddar Noas verksamhet? Vad finns det för alternativa användningar av dessa pengar? Vilka konsekvenser får det om Noa lägger ner sin verksamhet?

Fallet Noa är ytterligare ett exempel där avsaknaden av överblick och samordning leder till att beslut fattas, utan att någon ser eller tar ansvar för helheten. Fallet Noa är också ett exempel på vad som kan hända, när informationsutbytet inte fungerar inom eller mellan nämnder, förvaltningar och kommunala bolag. Avsaknaden av helhetsperspektiv och bristen på transparens är ett problem i politiken – inte bara i det här ärendet.

Vi hade ett av Sveriges finaste stadshotell. Det såldes och byggdes om till bostadsrätter. Vår konsthall inrymdes i en fantastisk, gammal brandstation. Den blev sportbar, trots mångas protester.

Pjäshall A utgör en unik resurs, som med sin stora rymd erbjuder enastående möjligheter för såväl produktion som konsumtion av konst och kultur i alla dess former. Vi måste ställa oss frågan hur vi bäst tar till vara det vi har och överge den kortsiktighet som ofta präglar våra beslut.

Catarina Wahlgren (V)

Christina Hamnö (V)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons