Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det har aldrig funnits så få ejderbon som nu

I myndig ton tillrättavisas jag av Jägarförbundets Per Modin, när jag vänder mig emot att Jägarförbundet föreslår återinförande av vårjakten på ejder. ”Att på detta vis sabla ner Jägarförbundet är för mig en gåta” (NT 20 oktober).

Annons
Ejderbona i Lygna skärgård har inventerats i mer än 100 år. Sommarens räkning visar att beståndet har minskat dramatiskt.

Jag har helt enkelt en annan åsikt i sakfrågan än Per Modin. Men jag är inte så lite förvånad över hur någon som representerar Jägarförbundet offentligt uttalar åsikter som så radikalt strider mot den allmänna uppfattningen om att bevara och skydda utrotningshotade arter och försöka främja biologisk mångfald. ”Vi får inte fiska ål och inte jaga. Det går inte att leva i skärgården snart.” (Tidningen Skärgården nr 38)

Så skriver Per Modin att skärgården tenderar att bli ”ett slags Skansen och vi som lever … enbart ett pittoreskt inslag”. Och vad har Per Modin emot Skansen? Är det den biologiska mångfalden som besvärar? Är det Skansens popularitet bland folk? Eller är det bara en fånig klyscha?

När Per Modin talar om att ”med varsam hand bevara skärgården som den en gång var”, så måste man väl ändå konstatera att skärgården inte är som den en gång var, och det är ju vad det handlar om.

När det gäller ejder och ejderbestånd vet jag vad jag talar om, även om Per Modin antyder motsatsen. Jag har i flera decennier ansvarat för den regelbundna totalinventering (42 öar) av ejderbon i Lygne som genomförts sedan 1850-talet. Förmodligen den längsta inventeringsserien i Sverige.

Det var på 1850-talet, på självhushållningens tid, som Olof August Nordström från Rödlöga började bokföra ejdern i sin skärgård. Jag antar att det är den tid Per Modin hänvisar till när han talar om skärgårdsbornas ”nedärvda rättigheter”.

Det var en tid när vårens sjöfågel innebar ett välkommet avbrott till vinterns saltmat. Men de gamla skärgårdsborna värnade om sin fågel, och tassade i strumplästen förbi ådan, när hon låg och tryckte på boet. Flög hon ändå upp täckte man över äggen med dun. Man vaktade för äggrövare, mänskliga och bevingade, även om man ibland kunde skatta av överflödet och man höll noga koll på antalet bon, om det gick upp eller ner.

Jag har tillgång till de gamla noteringarna. Man kan se tydliga nedgångar under och efter krigen och några andra svackor, men aldrig, aldrig någonsin har det funnits så lite bon som nu. Mina senaste inventeringar visar en nedgång från runt 2000 bon som det var mellan 1980-talet till år 2000 till 27 bon 2010! Av dessa 27 bon var flera rövade, ibland kan man misstänka att ådan helt enkelt avbrutit ruvningen, inte orkat fullfölja.

Varför är svårt att säga, men en hypotes är att det finns ett samband med ejderns föda, som huvudsakligen är musslor. Musslorna innehåller enligt forskarna för höga halter av cyanobakterier, som kan producera ett lever- och nervgift, nodularin.

De senast årens kraftiga algblomningar, som ibland utvecklat den giftiga formen av cyanobakterien, hänger intimt samman med balansen mellan kväve och fosfor i havet. Denna beror i sin tur på övergödningen av Östersjön.

Östersjön är ett artfattigt innanhav, men också ett känsligt ekosystem. Om en art försvinner eller minskar drastiskt, så påverkar det hela systemet.

Jag vet att Per Modin och Jägarförbundet föreslagit att vårjakten bara ska gälla gudingar (hanar), men där är det tyvärr likadant – de flesta inventeringar av ejder har gjorts just på gudingar och visar samma tendens. Linjetaxeringar av flygande streck eller gudingar på vattnet har utförts på flera håll. I mitt närområde har Roine Karlsson linjetaxerat Söderarmsskärgården och jag har fått siffror från tillsynsmännen i Skärgårdsstiftelsen som gör årliga räkningar av gudingar. Alla säger samma sak, det vill säga en katastrofal minskning. Roine Karlsson skriver: ”Jag hade inte ens i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig denna utveckling på bara tio år”. Han redovisar 1803 gudingar år 1999 och bara 193 år 2010.

Ejdern har i alla tider varit karaktärsfågeln för Östersjön, men denna sensationella nedgång går inte att blunda för och den är djupt oroande.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons