Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nyckelbiotoperna leder till en artfattigare skog

Tänk dig att du har en nyinköpt bil värd 300 000 kronor stående på garageuppfarten. En morgon när du går ut för att sätta dig i bilen möts du av en lapp under torkarbladet: ”Vi har funnit en sällsynt lav under stänkskärmen på höger framhjul. Den växer där då du inte har tvättat bilen på länge och du drabbas nu av körförbud på bilen. Den får endast användas om du först ansöker om tillstånd, och det måste ske sex veckor innan körturen äger rum. Transportstyrelsen”.

För min granne i Edebo var det här precis vad som hände, fast med hans skog, när han hämtar posten en vanlig dag och fick ett brev från Skogsstyrelsen. Därmed är 60 procent av den skog som han kan avverka de närmaste tio åren hotad och utsikterna för att kunna ha fortsatt säkerhet på lånen och kapital till att göra nödvändiga investeringar på gården, i riskzonen. Bilen är konfiskerad.

Äganderätten står på tre ben: användarfrihet (rätten att fritt nyttja och besluta över egendom, samt att ha rätt till avkastning som den ger), avtalsfrihet (rätten att köpa och hyra egendom) och rätt till säkerhet (rätt till skydd mot stöld, skadegörelse, konfiskation etcetera). Den viktigaste konsekvensen av äganderätten är marknadsekonomi. Detta borde räcka som argument för att försvara äganderätten.

I praktiken så finns det alltid inskränkningar i äganderätten, man får till exempel inte skada andra genom brukande av sin egendom. Ett exempel på hur begränsningar i äganderätten hindrar ekonomisk tillväxt är skråväsendet vars begränsningar av användarfrihet och avtalsfrihet aldrig lyckades ta Sverige ur fattigdom. Då skogsbruk utgör en av pelarna i landsbygdens ekonomi innebär en försvagning av äganderätten inom skogsbruket att även landsbygden försvagas.

Om rätten till säkerhet – skydd mot stöld, intrång, skadegörelse och konfiskation – inskränks, till exempel på grund av en diffus expropriationslagstiftning, godtyckliga myndighetsbeslut inklusive brist på överklagandemöjligheter, eller ett svagt grundlagsskydd för äganderätten, så kommer ett rationellt beteende bli att prioritera kortsiktig konsumtion. Det blir också svårt att upprätthålla ingångna avtal, med konsekvenser för handel och företagande.

Eller översatt till skogsbruk: man avverkar och gallrar skog så snart som möjligt för att försäkra sig om att få tillgång till de pengar som skogen är värd och att inte gynna sådana miljöer och arter som kan leda till till exempel nyckelbiotoper.

Intresset för att skydda hotade arter i skogen finns hos många skogsägare. När rädslan för att få inskränkningar i äganderätten av sin fastighet tilltar inom branschen, leder det förstås till att skogsägarna gör det de kan för att inte gynna en skog som de tror kan bli nyckelbiotopsklassad. Den konflikt som bara tycks öka på området torde leda till att den skog som inte kommer under skydd blir mer artfattig, då skogsägare inte törs gynna biologisk mångfald om de vet att det får stora ekonomiska konsekvenser för dem och för fastigheten.

Bättre torde vara att ha en i det stora hela mer artrik skog, men med färre nyckelbiotopsklassade områden. Bättre att arbeta i samförstånd med förutsägbara spelregler, förnuft, morötter och information till skogsägare, såsom hittills har skett.

Nämnas bör att generella riktlinjer, såsom att lämna döda träd stående och att inom ramen för certifieringsprogram som FSC och PEFC lämna fem procent av skogen på en fastighet för naturvård, har lett till att antalet insekter i skogen har ökat och därmed också många fågelarter. Just detta, att fördela naturvårdshänsyn mera likartat mellan skogsfastigheter, tror jag att de flesta skogsägare gärna gör.

Att däremot begränsa viktiga delar av äganderätten, såsom nu sker för min granne, leder till att de ekonomiskt svagare skogsägarna försvinner och lämnar utrymme till dem med större ekonomisk uthållighet. Det är både en demokratisk fråga och en fråga om att oaktsamt förhindra de mest hängivna skogsägarna från att sköta sin skog och värna dess unika miljöer.

Amalia Mattsson, Edebo

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel