Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

NT:s Richard Grandin hittar lyckan på farfars gamla ö – och har en oskriven bok i huvudet: ”Den ska handla om ett träd"

Hur är en äkta rospigg, egentligen?
Lite som Richard Grandin kanske.
NT:s printredaktör reser inombords i Roslagen och trivs bäst när han får ”sitta och glo” på sin ö i Singöfjärden.
Men båten skulle behöva lite mer kärlek.

Annons

Själv skrattar han till när den där båten kommer på tal.

– Haha, det är faktiskt möjligt att jag har den fulaste båten i världen. Jag ser den mest som ett transportmedel så det gör mig inget egentligen, men dessvärre läcker den också och det är mitt eget fel eftersom jag inte sköter om båten tillräckligt. Jag är inte så bra på att vårda prylar, säger Richard Grandin.

Men han är desto bättre på annat.

På NT har Richard Grandin haft alla möjliga roller sedan karriären startade 1991. Han kom in som krönikör, fortsatte som reporter och har chefat över både sport- och nyhetsredaktionen genom åren. Men han är också en erkänt duktig redigerare och planerar numera papperstidningens innehåll och utseende.

– Jag insåg rätt tidigt att jag inte skulle bli konstnär som min pappa eller min farbror, men jag tycker om konst och någonstans har jag kanske ett bildseende också. Jag har i varje fall alltid haft ett intresse för layout och hur man skapar balans på sidorna med färg, form och kontraster. Framför allt gillar jag att göra förstasidor, det tröttnar jag aldrig på, säger Richard Grandin.

Du har skrivit krönikor för NT i 28 år och alltid varit ett ansikte utåt för tidningen på det sättet. Hur igenkänd blir du på stan?

– Norrtälje är ju ganska litet och alla som har jobbat länge på NT blir nog lokalkändisar med tiden, på gott och ont. Det händer att folk stoppar en och frågar varför de inte fick tidningen på morgonen, men jag tror inte att mina krönikor upprör särskilt många. Jag är alldeles för konflikträdd för att ta ställning eller ge mig på någon. Dessutom ändrar jag åsikt hela tiden så det skulle aldrig funka.

– Det blir mer att jag kåserar över saker som jag ser i vardagen. Egentligen har jag nog skrivit samma krönika ända sedan 1991, fast på olika sätt, säger Richard och skrattar.

Han har även varit med och författat NT:s populära sommardeckare de senaste åren, men den egna debutromanen får vi vänta på ett tag till.

– Jag har en oskriven bok i huvudet, men jag är 47 år nu och börjar inse att det nog inte blir så mycket av det där. Det är väl som för alla andra journalister med författardrömmar; det kan vara svårt att berätta en längre historia när man är van att uttrycka sig på max 3000 tecken.

Får man fråga vad boken handlar om?

– Haha, ja du...den handlar faktiskt om ett träd. Ett träd som överlever flera generationer, skulle man kunna säga.

Kanske kommer inspirationen från ön i Singöfjärden som tillhört släkten Grandin i 80 år. Dit åker Richard så ofta det bara går.

– Ja, så fort isen smälter om våren egentligen. Min farfar köpte ön redan 1939 och för mig har den alltid varit en fast punkt i tillvaron, även om jag har flyttat runt en hel del i övrigt. Det är symbolen för den totala ledigheten.

Vad gör du därute?

– Jag sitter mest och glor, på naturen och havet. Tittar på förändringarna. Jag tror det har kommit med åren det där; att vilja lära känna sin närmaste omgivning och förstå hur allt hänger ihop. Jag har rest rätt mycket tidigare, men att bara sitta där på ön är ett sätt att resa inom sig själv. Jag känner mig hemma där.

Vad känner du då, är du en "äkta rospigg"?

– Det får man nog säga. Släkten har bott här i generationer så jag klarar nog till och med den stränga tolkningen, om man nu vill använda den. Men för mig räcker det om man tycker om trakten där man bor och det gör jag verkligen. Jag gillar vår del av världen, säger Richard Grandin.

Han skrattar till igen:

– Sinnebilden av rospiggen är väl en gubbe som sitter och tjurar helt ensam ute i skärgården nånstans. Det är väl en sån jag försöker bli, antar jag.

Namn: Richard Grandin

Ålder: 47 år.

Bor: Norrtälje.

Gör på NT: Printredaktör och krönikör.

Intressen: ”Flugfiske! Eller såhär…jag flugfiskade en del förr i tiden och skulle gärna börja igen”.