Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hägglund kopierar Ny Demokrati

”Vi är verklighetens folk. Vi står för sunt förnuft mot järnrumporna i de andra partierna”. ” Stor upprördhet mötte oss ... när vi påstod oss vara verklighetens folk”. ”Jag har sagt att vi kristdemokrater är verklighetens folk”.
Tvärt emot vad man skulle kunna tro kommer inte alla av de här citaten ifrån årets Almedalen, där kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund väckte mycket uppmärksamhet genom att lansera sig och sitt parti som ”verklighetens folk”.

Annons

Det är faktiskt endast det sista uttalandet som Hägglund kan ta åt sig äran för. De övriga kommer nämligen från Ny Demokratis ene partiledare Ian Wachtmeister. Enligt journalisten Gellert Tamas, i sin bok ”Lasermannen”, missade det tidiga 90-talets invandrarfientliga missnöjesparti Ny Demokrati i själva verket ”aldrig ett tillfälle att presentera sig själva som verklighetens folk”. Något en sökning i riksdagens protokoll också bekräftar.

Bert Karlsson och Ian Wachtmeister dansbandskungen och greven var liksom Göran Hägglund verkliga. Medan politikerna från de övriga riksdagspartierna var världsfrånvända, elitistiska och politiskt korrekta järnrumpor som verkligen inte hade något ”drag under galoscherna”.

Detta ger upphov till en del frågor: Eftersom Ny Demokrati var så ihärdiga med att framhäva sig själva som ”verklighetens folk” är det förvånansvärt att ingen har frågat KD-ledaren varför han har valt att kopiera Ny Demokratis huvudslogan? För det kan väl inte vara en slump att Kristdemokraterna råkat kapa populistpartiet Ny Demokratis mantra just som de själva har slagit in på en liknande, populistisk, väg?

Med tanke på det orimliga i att Göran Hägglund skulle ha glömt bort att Ian och Bert var ”verkliga” redan i början av 90-talet (han blev invald i riksdagen samma år som Ny Demokrati) vore det önskvärt om KD kunde förklara vad de egentligen menar med att Kristdemokraterna numera är ”verklighetens folk”.

Vi vet vad Ian och Bert menade. För att vara verklig, lika verklig som Ny Demokrati, skulle man tro att det fanns enkla lösningar på allt. Att det bara var att sänka skatterna, avskaffa alla regleringar och kasta ut invandrarna för att allt skulle bli bättre. Och då särskilt om man kastade ut invandrarna. Man tyckte att politiker var betonghäckar som bara grävde ned sig i tråkiga detaljer. Och att det viktigaste var att piska upp ett allmänt missnöje genom fräna och högljudda pr-knep för att vinna röster, snarare än att presentera rimliga lösningar på faktiska problem.

Detta var vad Ian, Bert och Ny Demokrati syftade på med sina ölbackar, med sitt drag under galoscherna och genom att vara verkliga. Är det också vad du och Kristdemokraterna menar, Hägglund? Eller har verkligheten förändrats?

Mer läsning

Annons