Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Musikalisk organist fyller 85 år

Under en hel livstid har organisten och körledaren Anna-Greta Malmqvist verkat i musikens tjänst. NT har träffat henne och pratat glädje, sorg och musikalisk essens.

Annons

– Jag skulle antingen bli musiker eller bonde, säger Anna-GretaMalmqvist.

Men ödet erbjuder som bekant inga valmöjligheter: hennes mamma var körledare och sångare, hennes pappa sjöng och spelade mässingsblås; i barndomshemmet i Knivsta var hon ständigt omgiven av musik.

När Anna-Greta var i de äldre tonåren hyrde en ung folkskolelärare, som också var en duktig sångare, in sig i ett av husets rum.

– Han blev ganska snart medlem i familjen, vi musicerade jämt, så det kunde inte bli annat, säger hon om det påföljande äktenskapet.

De flyttade till Bergslagen och Anna-Greta började spela orgel i kyrkan. När barnen blivit större tog hon examen vid musikhögskolan i Stockholm. Under slutet av 70-talet vidareutbildade hon sig till organist och verkade sedan i Norrtälje kyrka åren 1980-1993.

– Att berika gudstjänsten musikaliskt har varit det främsta, säger hon men tillägger att en viktig del i den musikaliska glädjen i hennes liv har bestått i de många olika körverksamheter hon lett genom åren.

– Musik, det är någonting som inte rör sig på utsidan, utan det rör hela människan och gemensamma upplevelser, förklarar hon.

Hon menar att musik till viss del är synonymt med socialt meningsskapande och gör exempel av en stråkkvartett där musikernas subjektiva uppfattning om hur ett stycke ska spelas går isär:

– De har stridigheter. Men de är så hårt bundna till varandra att de inte kan tänka sig att lösa upp kvartetten. Och hur skulle det annars vara om det suttit fyra mesar ihop och spelat? Ingenting skulle det bli, säger hon.

Men musik kan inte vägas, inte heller luktar den, hur kan den begripas?

– Ska man gå riktigt djupt så är toner våglängder. Slår du an en treklang på ett piano så är den skapad, den finns. Jag tycker det är märkligt, säger hon och forsätter:

– Därför tror jag att musiken har en rent fysisk inverkan på oss.

– Du kan lyssna på musik och du kanske kan uppleva någonting som gör dig gott, även sorglig musik kan passa bra, men det går inte att sjunga när man har gråten i halsen, säger hon och nämner det faktum att många sånger handlar om sorg eller olycklig kärlek, något som då och då träffat rakt i hjärtat på de sångelever hon haft:

– Sånglektionerna kan ibland vara rena terapistunderna. När man ska tolka musik så måste man ha en slags spegel inom sig, så att det bottnar i en själv. Det är det där med känslolivet: har man upplevt mycket själv är det lättare att spegla.

Anna-Greta Malmqvist

Bor: Norrtälje.

Ålder: fyller 85 i dag.

Famil: två vuxna barn, många barnbarn och barnbarnsbarn.

Har: varit organist i Norrtälje kyrka 1980-1983, har även under de senaste åren spelat mycket i bland andra Missionskyrkan, Rodenkyrkan och Rosenlundskyrkan.

Har under åren lett ett stort antal körer och turnerat runt i världen som körledare. Har gett privatlektioner som sångpedagog.

På fritiden: har ett stort intresse för trädgårdsodling. Leder en musikavlyssningscirkel, en kör och är engagerad i en bokcirkel.