Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Möt prästerna som vill vara en samhällsresurs

Kristina Pettersson och Christer Pettersson är i allra högsta grad närvarande i Hallstavik och i hela Häverö-Edebo-Singö församling. Har du inte redan sett dem så kommer du nog snart att träffa på dem någonstans.

Annons

– Jag vill synas, finnas där – och jag har alltid prästskjortan på mig, säger Kristina Pettersson.

Kristina Pettersson kom till församlingsgården i Hallstavik i augusti förra året för att arbeta med barn och unga i församlingen.

– Jag är mycket på ungdomsgården. Vi brukar ordna mat på fredagar. Det är många som är hungriga, säger Kristina.

– Jag tror inte att kommunens omsorg kommer att räcka till i framtiden. Jag tror att frivilliga krafter kommer att få hjälpa till mer. Ibland undrar man om samhället kommer att räcka till det mest basala. I Östhammar gick en programserie i radio om äldreomsorgen, där personalen inte ens hann ge de äldre en kopp kaffe, säger Christer Pettersson.

Han är nytillträdd präst i församlingen och arbetar med inriktning på diakonal verksamhet, till stor del riktad mot äldre. Diakoni är kyrkans motsvarighet till socialt arbete. Christer bor i Österbybruk och har kommit efter kollegan Kristina (de är inte släkt) till församlingen. De har jobbat tillsammans i Östhammar, där hon än så länge bor kvar.

– Men jag vill bo i min församling, säger hon.

Under det halvår Kristina har arbetat i församlingen har hon knutit många kontakter genom att röra sig där ungdomarna finns, i skolorna, inom föreningslivet, på ungdomsgården och på Centrumtorget där en del hänger. Hon arbetar nära skolan, fältarbetarna och socialtjänsten och får information om när någon ungdom eller familj kan behöva lite extra stöd eller någon att prata med. Som präst har hon absolut tystnadsplikt. Hon har också snabbt fått reda på var det bor ensamma äldre, kunskaper hon delar med sig av till Christer.

När Bergby gård blev flyktingförläggning på senhösten fick Kristina ytterligare ett ansvarsområde, att finnas där för de nyanlända. Samma helg som de fick veta att flyktingarna kommit började Kristinas barn och många andra i församlingen att samla ihop kläder och leksaker till dem som fått lämna allt.

– Det blev så mycket kläder att församlingen fick börja säga nej, berättar Christer.

Det märks att han och Kristina har jobbat ihop länge, för de avslutar gärna varandras meningar.

NT träffar de båda prästerna på Bergby gård. Christer sitter vid en dator tillsammans med en man som utbildat sig på universitet i Ukraina. Han är orolig över situationen i landet där han fick sin utbildning. Efter att ha arbetat några år i sitt hemland i Mellanöstern tvingades han fly och hamnade i Sverige, på Bergby gård.

Prästerna erbjuder samtal till flyktingarna. Kyrkan erbjuder även barnaktiviteter och varje söndag tar en buss med de flyktingar som vill till gudstjänsten i församlingsgården i Hallstavik. Det blir ekumeniska gudstjänster, eftersom flyktingarna och församlingen tillhör olika kristna riktningar. Det blir också spännande möten.

– Även en del muslimer deltar i gudstjänsterna. De uppskattar det heliga rummet och deras böner finns också där, säger Christer.

– Ibland går de ut med sina bönemattor och ber i hallen, säger Kristina.

Kristina har döpt två barn som fötts sedan deras föräldrar kom till Bergby. Kristina tycker om att föra ihop grupper och det verkar vara något som uppskattas även av församlingen.

– För mig är barn och ungdomar en del av gudstjänsten. Låt dem ta plats, säger hon.

I rummet där vi sitter på Bergby gård sitter färggranna hjärtan på fönstret. Dem har församlingens konfirmander gjort. Det var deras egen idé att åka till Bergby, understryker Kristina.

Behoven av hjälp och samtal finns inte bara på flyktingförläggningen, utan på alla håll i församlingen.

– Det finns många som behöver bli sedda. Vi behöver finnas till för alla och vårt engagemang här på Bergby gård får inte spä på någon avundsjuka, säger Christer.

De två prästerna finns som en resurs för alla i samhället, troende eller inte.

– Allt vårt arbete måste ändå bottna i den andliga biten. Annars blir vi en organisation vilken som helst. Att ha trevligt och lära känna varandra är viktigt. Men det kristna budskapet måste vara synligt. Det är vår värdegrund, säger Christer.