Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Missad chans till fredlig utveckling

Oavsett vad som avhandlades på Folk och försvars konferens i Sälen, har politikerna bestämt att Sverige skall gå med i Nato, det vill säga de har tillsatt en utredning, vilket på politikerspråk är samma sak som att man bestämt sig.

Redan förra vintern seglade det upp en debatt om det svenska försvaret. Självaste ÖB hävdade att Sverige endast kan hålla stånd i en vecka om landet blir angripet. Jag antar att han då förutsatte att våra trupper utomlands (till exempel Afghanistan) hunnit hem under den veckan.

Ibland uppkommer under historiens lopp situationer då förutsättningarna för militär avspänning och en fredlig utveckling mellan länderna är extra goda. Vi kan kalla dem för fredliga fönster. Under det förra seklet menar jag att sådana fredliga fönster funnits vid åtminstone tre tillfällen: 1918, 1945 och 1989. Tyvärr tog man inte tillvara på någon av dessa chanser till avspänning.

Vid första världskrigets slut lade segrarmakternas agerande grunden för nazismens seger i Tyskland. Och efter det andra världskriget lade upprättandet av försvarspakterna Nato och Warszawapakten grunden för det kalla kriget.

När så det kalla kriget tog slut efter, bland annat, Berlinmurens rivning 1989, uppstod en ny möjlighet för stormakterna att slå in på en fredlig väg. Warszawapakten upplöstes 1991 och de flesta människor förväntade sig att Nato skulle gå samma väg. Bland mer namnkunniga personer som såg en sådan utveckling som given fanns George F Kennan, före detta USA-ambassadör i Moskva, och den tyske kristdemokratiske politikern Alfred Dregger. De menade att Nato inte längre fyllde någon funktion.

Tyvärr skedde ingen sådan avveckling utan Nato-länderna gjorde samma historiska misstag som ententens delegater vid Versailleskonferensen 1918: de utnyttjade situationen för att flytta fram sina positioner. Med en annan, förnuftigare, politik hade Rysslands utrikespolitik i dag säkert sett annorlunda ut och dess ledare kanske hetat något annat än Vladimir Putin. Det verkar alltså som förgjort när det gäller att minska de militära spänningarna och att skapa en fredligare situation i Europa.

Under hela denna epok har Sverige, åtminstone formellt, försökt inta en neutral hållning och en alliansfri säkerhetspolitik, ett arv från den franskättade kungen Karl XIV Johan. Den politiken har i det stora hela varit framgångsrik, åtminstone om ambitionen varit att hålla landet och befolkningen utanför krigen med alla de tillhörande fasorna.

De senaste två decennierna har dock läget och ambitionerna förändrats avsevärt. Det finns ett uttryck som säger att alla länder har ett försvar – sitt eget eller någon annans. Kanske det är detta uttryck som ligger bakom de senaste årens vurmande för försvarspakten Nato.

På bekostnad av ett eget nationellt försvar har landets ledning, påhejad av en högröstad falang, smugit oss närmare just den organisation som alltså de flesta ansåg ha spelat ut sin roll för tjugo år sedan. Ambitionen verkar länge ha varit att söka fullt medlemskap i Nato men att man avvaktat ett lämpligt opinionsläge.

Sedan sekelskiftet 1900, alltså även under det kalla kriget, har vi haft ett värnpliktsförsvar. När något allvarligt inträffade i vår närhet, till exempel invasionen av Tjeckoslovakien 1968, drogs ofta permissioner in och beredskapen skärptes. Men nu är värnpliktsförsvaret ersatt av ett yrkesförsvar och när Ryssland och Nato lekte krig över Gotska Sandön förra påsken låg detta yrkesförsvar, bildlikt talat, och pillade sig i naveln.

Vi behöver alltså återinföra någon form av folkförsvar. Det är för övrigt något vi är piskade till på grund av vårt lands befolkningsstorlek. Johan Jacob Rutbergs argument för ett folkförsvar (1823) gäller även i dag.

Men ett värnpliktsförsvar kan utformas på många sätt. Det behöver inte enbart bestå av den ena halvan av befolkningen. Inte heller behöver utbildningen vara så långvarig som förr. Man kan gott och väl slopa en mängd onödig exercis och rena dumheter som förekom tidigare.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel