Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Maud Olofsson bör ompröva sitt nej till KU

Denna vecka fortsätter riksdagens konstitutionsutskott sin granskning av den så kallade Nuon-affären, det vill säga Vattenfalls köp av holländska Nuon 2009.

Annons

I morgon skall till exempel utskottet fråga ut Lars Westerberg, före detta styrelseordförande i Vattenfall. Senare i vår lär bland annat statsminister Fredrik Reinfeldt (M) frågas ut. Däremot kommer inte Maud Olofsson, som var ansvarig minister när Nuon-affären genomfördes, att frågas ut av KU. Hon har tackat nej.

Det här har orsakat stor uppståndelse, framför allt bland oppositionspartierna. ”Oacceptabelt” har till exempel KU-ordföranden Peter Eriksson (MP) sagt.

Det är lätt att förstå Maud Olofssons beslut. KU:s uppgift är att ”granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning”. Det är en viktig uppgift, men KU har de senaste åren blivit väldigt politiserat. Oppositionen, som i dag har majoritet i utskottet, har ofta använt KU för att ”pricka” regeringen. Oppositionens mål med KU-granskningen av Nuon-affären är därför i första hand politisk, och inte att få reda på fakta. Alla vet att Nuon-affären var en usel affär för Vattenfall och svenska staten som har inneburit förluster i mångmiljardklassen.

Syftet med utfrågningen kommer därför enbart att vara att försöka få regeringen att framstå som klantig och okunnig. Maud Olofsson har också redan svarat skriftligt på KU:s frågor, och det är därför förståeligt att hon tycker att hon har berättat allt hon vet och kommer ihåg. Det är också förståeligt att hon inte vill delta i det politiska spelet när hon nu inte längre är partiledare.

Att Maud Olofsson och alliansregeringen bär ansvar för Nuon-affären är också helt klart, och med tanke på vad vi vet i dag hade det varit mycket bra om hon hade stoppat affären. Detta hade dock krävt, precis som Maud Olofsson tidigare sagt, att hon hade sparkat hela Vattenfalls styrelse: hela styrelsen bedömde ju Nuon-köpet som en god affär. Att avsätta en hel bolagsstyrelse är dock en extraordinär åtgärd av en regering. En sådan åtgärd hade dessutom fått mycket hård kritik från oppositionen. Man får heller inte glömma att det var en socialdemokratisk regering, med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som startade Vattenfalls shoppingtur i ute Europa, då man bland annat köpte tyska kärnkraftverk och polska kolkraftverk.

Men även om det är lätt att förstå Maud Olofssons beslut, och även om KU-granskningen inte kommer att bli speciellt meningsfull, så gör Maud Olofsson fel när hon tackar nej till KU-utfrågningen. Även om KU i dag är politiserat, så har utskottet en principiellt viktig funktion. Och framför allt kan hennes nej användas av oppositionen i politiska syften, till exempel för att insinuera att Maud Olofsson har något att dölja.

Maud Olofsson borde därför snarast ompröva sitt beslut och låta sig utfrågas av KU.