Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Maktskifte behövs – inom Alliansen

Man brukar ju säga att demokrati, om den ska fungera bra, förutsätter en viss pendling vid makten. Det är inte bra om ett parti får styra för länge. Då kan det finnas risk för både maktmissbruk och passivitet. Folk vill ha en förändring, inte så mycket för att politiken skulle bli så mycket annorlunda, utan för att man vill se nya ansikten och ny energi.

Annons

Naturligtvis finns också ett inslag av önskan om ideologisk förändring. Så det är väl inte så konstigt om det blir skifte vid makten vid höstens val, både rikspolitiskt och här i Norrtälje.

Men skifte vid makten kan betyda lite olika saker. Jag menar att man också – av samma skäl som ovan nämnts – kan eftersträva ett skifte av tyngdpunkten inom blocken. Detta skulle också innebära en form av maktskifte.

Både på riksplanet och kommunalt har vi haft borgerliga alliansregeringar i snart åtta år. Utåt uppträder förstås partierna enigt, men det är väl ingen tvekan om att det är ett parti som hållit i rodret. Tydligast är det på riksplanet, där alla de tyngsta regeringsposterna hamnat hos Moderaterna. Den politiska inriktningen i landet respektive här i Norrtälje har också ganska tydligt legat bland de frågor som samma parti främst företräder.

Blockpolitiken har förstås sina fördelar. Med den kan man få resultat utan alltför mycket (utåtriktat) käbbel. Skiljelinjerna mellan de reella alternativen (rödgrön – borgerlig) kan bli tydliga. Men de mindre partierna marginaliseras nästan oundvikligt.

Jag menar att vi i höstens val skulle eftersträva ett skifte av makten – åtminstone av tyngdpunkten – men i första hand inom den borgerliga alliansen. Detta skulle också kunna tillmötesgå allmänna önskemål om förändring och ökad energi. Och detta gäller både på riksplanet och lokalt.

Alla partier – utom Sverigedemokraterna – bedriver i praktiken ett slags socialliberal politik. Men varför nöja sig med kopior när originalet (Folkpartiet) finns och har fullgoda alternativ inom alla politikområden?

En fortsatt borgerlig allians kan ändå vara önskvärd eftersom alternativen avskräcker. Hur ska Socialdemokraterna – både lokalt och på riksplanet – få ihop ett samarbete med de tillväxtfientliga partierna, Miljöpartiet och Vänstern? För att nu inte tala om Feministiskt initiativ, om partiet skulle komma in i riksdag och kommunfullmäktige.

Alla sistnämnda tre partier tycks ju tro att resurser och pengar skapas ur tomma intet. De är i praktiken tillväxtmotståndare. Det visar deras förslag om sextimmarsdag och deras negativa inställning till vissa infrastruktursatsningar, främst vägbyggen.

Den så kallade pumplagen hör dit också. Den tvingar drivmedelsbolagen att installera särskilda pumpar för etanol vid vissa stationer, även i avfolkningsbygder. Resultatet har blivit att rätt många stationer i stället lagts ner och att kunderna får åka lång väg för att få tag i drivmedel och annan service. Till saken hör också att etanol används allt mindre som drivmedel och inte är invändningsfri ur miljösynpunkt.

Hela denna tillväxtnegativa politik är naiv (om man ska uttrycka sig milt). Man kan inte bedriva en politik som innebär ”lagom” tillväxt (eller till och med nolltillväxt). Något sådant fungerar inte rent praktiskt och omöjliggör skapandet av resurser för reformer som kommer alla till godo.

Vad gäller feministiska frågor så vill jag bara påpeka att det var Liberalerna, i samarbete med Landsföreningen för kvinnors rösträtt (LKPR), och Socialdemokraterna som drev igenom kvinnlig rösträtt 1919, då liberalen Nils Edén var statsminister. Inom LKPR fanns förvisso representanter för andra partier. Men man lät sig inspireras av en liberal politik som utgick från människors lika värde och rätt till integritet och självbestämmande. Precis som Folkpartiet gör än i dag.

Det är för övrigt säkert ingen tillfällighet att Folkpartiets Maria Arnholm innehar posten som jämställdhetsminister och att partiet nyligen lagt förslag om en tredje individuell pappamånad och dubblerad jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel