Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rena sprutor ett första steg ur gravt missbruk

Endast sex av landets 290 kommuner erbjuder rena sprutor för missbrukare: Malmö, Lund, Helsingborg, Kristianstad, Kalmar och Stockholm.

Annons

Får att få fler kommuner att erbjuda sprututbytesprogram föreslår folkhälsominister Gabriel Wikström (S) en lagändring som ska göra det möjligt för landstingen själva att bestämma om sådan verksamhet ska finnas i kommunerna. Idag tas beslutet gemensamt av landstingen och kommunerna. Men om en kommun säger nej, så blir det slutgiltiga beslutet nej, därför att kommunerna har en så kallad ”vetorätt” i frågan.

Wikströms tanke är god, för i den finns grunden att se människor som en resurs där det är mödan värt att stävja ett missbruk.

Samhället har ett

ansvar att förebygga ohälsa hos befolkningen, vilket de flesta nog erkänner att drogmissbruk är. Men å andra sidan har den enskilda individen ett eget ansvar att försöka ge upp sitt beroende; en strävan att försöka förbättra sin situation.

Om det hade varit så enkelt att bara sluta, det vill säga. Inget beroende är enkelt att ta sig ur, varför det betecknas som ett ”missbruk”. Flera faktorer spelar in, och många gånger klarar inte den enskilda individen själv att ta sig loss. Av den anledningen är det relevant att samhället ställer upp.

Socialstyrelsen har uppskattat att cirka 8 000 personer injicerade droger i Sverige 2008–2011. 57 procent av dessa fanns i något av storstadslänen.

I Missbruksutredningen (2011) beräknades kostnaden för narkotikamissbruk till cirka 24 miljarder kronor år 2008. En aktiv heroinist kostar ungefär 2,1 miljoner kronor per år.

I det långa loppet är alla förslag som kan minska denna nota en sund investering för samhället.

Men alla är inte lika övertygade. Skeptiker anser att strategin för sprututbytesprogram inte stävjar själva missbruket. Vilket jag är beredd att hålla med dem om.

Rena sprutor stoppar främst smittospridningen mellan missbrukare. Därför skulle jag vilja se ytterligare förslag från Wikström hur han tänker förebygga att människor faller ner i ett drogberoende.

Tyvärr är roten till narkotikamissbruk lika svår att definiera som den är komplex att lösa när den väl identifierats.

En uppväxt i trygg miljö, utbildning och arbete är inga garantier för att människor inte ska börja bruka narkotika.

Men där inkörsporten till den här världen är ytterst individuell, är de flesta som befinner sig däri överens att de vill ta sig ur.

Syftet med Gabriel Wikströms lagförslag är att öka tillgängligheten till sprututbyten, och på den vägen försöka nå ett slut på missbruksproblematiken.

Men socialministern väljer en trixig väg. Han vill nämligen att den kommunala vetorätten i frågan ska tas bort.

Jag har svårt att se hur Sveriges kommuner kan gå med på denna inskränking av det kommunala självstyret.

Annons