Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reidar Carlsson: Pinsamt att Socialdemokraterna skyller ifrån sig om jobbfiaskot

Annons

Det kanske viktigaste målet för S–MP-regeringen har varit att "Sverige skall ha lägst arbetslöshet i EU år 2020". Det här målet har funnits med i alla de regeringsförklaringar Stefan Löfven har läst upp sedan han tillträdde som statsminister 2014.

Anmäl text- och faktafel

Tills nu i måndags. Då fanns målet inte längre kvar.

Det är förvånande. Även om väldigt få, om ens någon, har trott att målet skulle uppnås, så har Socialdemokraterna ändå hållit fast vid detta mål, antagligen för att visa väljarna hur viktig partiet tycker att jobbfrågan är. Finansminister Magdalena Andersson menade till exempel i valrörelsen att det var fullt realistiskt att nå detta mål om S-MP-regeringen fick sitta kvar.

Jobbmålet om

I verkligheten har Magdalena Anderssons och S–MP-regeringens politik gjort att Sverige kommit allt längre från detta mål. Högkonjunkturen har visserligen gjort att arbetslösheten har sjunkit, men mindre än i andra EU-länder. När S-MP-regeringen tillträdde låg Sverige på plats 12. I dag ligger Sverige på plats 18, enligt Eurostat. Arbetslösheten här är mer än tre gånger så hög som i Tjeckien, som finns på plats 1. S-MP-regeringens mål är därför helt ouppnåeligt.

M–KD-budgeten får minimal betydelse, eftersom den i praktiken bara kommer att gälla under några få veckor

Enligt arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) är det dock inte S–MP-regeringens misslyckade jobbpolitik som är orsaken till att jobbmålet strukits i regeringsförklaringen. I stället skyller hon på att regeringsbildningen dragit ut på tiden och på att riksdagen röstat igenom en M–KD-budget.

Det är trams. M–KD-budgeten får minimal betydelse, eftersom den i praktiken bara kommer att gälla under några få veckor. Och den S–MP–C–L-överenskommelse som blev resultatet av alla veckors regeringsbildning kommer att ge en mycket mer offensiv jobbpolitik än den S–MP-regeringen har fört.

Det hade möjligen gått om jobbpolitiken hade lagts om för länge sedan. Nu är det för sent.

Det beror dock inte på Socialdemokraterna, utan på att jobbpolitiken i överenskommelsen till stor del består av förslag från Centerpartiet och Liberalerna. Det handlar till exempel om sänkt arbetsgivaravgift, breddat rut-avdrag, reformerad arbetsförmedling och moderniserad arbetsrätt. Det handlar också om reformer som gör det lättare för nyanlända och ungdomar utan gymnasieutbildning att få jobb, de grupper som i dag har det svårast att komma in på arbetsmarknaden. Bland annat införs ett ingångsavdrag, som innebär att arbetsgivaravgiften tas bort de två första åren för nyanlända och ungdomar utan gymnasieutbildning. Dessutom utvidgas etableringsjobben till bemanningsföretag och företag utan kollektivavtal.

S–MP–C–L-samarbetet kommer därför att förbättra Sveriges position något på EU:s rankningslista över arbetslösheten. Däremot kan Sverige inte hota Tjeckien om toppositionen. Det hade möjligen gått om jobbpolitiken hade lagts om för länge sedan. Nu är det för sent.

Det är pinsamt och ingen bra början på S–MP–C–L-samarbetet.

Det ligger i Socialdemokraternas gener att aldrig erkänna att partiet har sämre jobbpolitik än andra partier. Så i stället för att erkänna att de har misslyckats med sitt jobbmål skyller de nu på M-KD-budgeten och indirekt på Centerpartiet och Liberalerna. Det är pinsamt och ingen bra början på S–MP–C–L-samarbetet.

Annons