Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reidar Carlsson: Kriminella ungdomar ska inte få leva i lyx

Annons

Dagens Nyheter publicerade i förra veckan en lång intervju med Norrtäljebon Jan Emanuel Johansson. Bland annat berättar han att han var med på de så kallade "värstingresorna", där ungdomar skulle segla till Västindien och på det sättet komma bort från gängen, lära sig att ta ansvar och bli laglydiga medborgare.

Anmäl text- och faktafel

Tanken kanske var god. Men det fungerade inte alls, enligt Jan Emanuel Johansson: "Vi kom aldrig till Västindien. Det var ingen som kom dit. Några kom till Gotland. De shanghajade båten och band personalen under överfarten. Mitt gäng var det som fick åka hem snabbast. Vi kom till slutet av Sverige någonstans."

Samhället måste hjälpa de ungdomar som hamnat på glid. Men satsningarna måste vara effektiva, och inte kunna tolkas som en belöning. Därför är det katastrof när kriminella ungdomar får bo i lyxlägenhet, där de kan fortsätta begå brott, som skett i Malmö. Foto: Johan Nilsson, TT.

Några värstingresor till Västindien görs inte längre. Men däremot tycks en del kommuner göra andra, och minst lika misslyckade försök att få kriminella ungdomar att byta bana. Ett exempel är Malmö stad. Enligt SVT Nyheter Skåne har Malmö betalt 70 miljoner kronor till ett företag som bedriver stödboenden i lägenheter. Socialtjänsten har placerat missbrukare och kriminella hos företaget, bland annat ungdomar med tanken att de skall sluta med brott och droger.

Det tycks dock inte ha fungerat så bra. Enligt SVT Skåne har flera av ungdomarna fortsatt att begå brott under tiden de varit placerade. Någon uppföljning av detta tycks dock inte ha skett, vare sig från socialtjänsten eller från det aktuella företagets sida. I stället tycks ungdomarna ha behandlats med silkesvantar och kunnat leva ett lyxliv. Två ungdomar fick till exempel bo i en femrummare på 180 kvadratmeter i centrala Malmö. De fick städhjälp, eftersom de inte skötte städningen.

Hur tror socialtjänsten att kriminella ungdomar skall bli mindre kriminella om de får bo centralt i en lyxlägenhet med fri städning?

Värstingresorna fick mycket hård kritik, eftersom det uppfattades som ungdomarna fick en belöning i stället för straff. Om resorna hade skötts bättre hade det kanske ändå funnits en bra tanke bakom resorna: för att kunna segla till Västindien krävs det hårt arbete och samarbete.

När det gäller lägenheterna i Malmö är det dock mycket svårt att förstå tanken bakom. Hur tror socialtjänsten att kriminella ungdomar skall bli mindre kriminella om de får bo centralt i en lyxlägenhet med fri städning? Och vilka signaler sänder det till andra ungdomar: om ni sköter er så får ni stå tio år i bostadskö eller hyra dyrt i andra hand, men om ni börjar begå brott så får ni en stor och fin lägenhet gratis av socialtjänsten. Och ni behöver inte bry er om att städa: det betalar kommunen.

Dessutom får inte satsningen kunna tolkas som en belöning, och att det "daltas" med de kriminella ungdomarna.

Samhället måste hjälpa de ungdomar som hamnat på glid. Många kommuner gör också mycket viktiga och bra insatser, som är värda allt stöd och stort beröm. Och eftersom en kriminell person kostar enorma summor för samhället så lönar det sig att satsa stora summor på att få en ung människa att lämna sin kriminella bana.

Men satsningarna måste göras på rätt sätt. De måste vara effektiva. I annat fall är pengarna bortkastade.

Dessutom får inte satsningen kunna tolkas som en belöning, och att det "daltas" med de kriminella ungdomarna. Det vinner ingen på. Dels innebär det att ungdomarna kan fortsätta sitt kriminella liv, dels skadar det medborgarnas förtroende för kommunen och samhället. Katastrofer som den i Malmö får därför helt enkelt inte ske.

Mer läsning

Annons