Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reidar Carlsson: Gustav Fridolins avgång gynnar både Miljöpartiet och Alliansen

Annons

Månaderna efter ett riksdagsval brukar vara tuffa för de partiledare vars partier gjort ett dåligt val. Om de inte avgår frivilligt höjs det ofta röster internt om att de borde avsättas.

Anmäl text- och faktafel

Efter valet 2014 meddelade Fredrik Reinfeldt redan under valnatten att han skulle avgå som M-ordförande. För KD-ledaren Göran Hägglund tog det lite längre tid – hans avgångsbesked kom i slutet av januari 2015. Även inom Liberalerna ville många ha ett partiledarbyte. Jan Björklund lyckades dock hålla sig kvar, till en stor del beroende på att ingen motkandidat hade tillräckligt stort stöd i partiet.

Gustav Fridolin är en engagerad aktivist, som dock inte fungerat så bra som  beslutsfattande minister. För partiets bästa är det därför bra att han nu avgår. Det är också bra för Alliansen, eftersom det kan öppna för ett MP-samarbete. Foto: Stina Stjernkvist, TT.

Efter årets val har det förekommit ovanligt få avgångskrav på partiledarna. Det beror säkerligen på det osäkra politiska läget – inget vet ju än vem som blir statsminister eller vilka partier som kommer att ingå i en ny regering. Därför kan till exempel varken S-ledaren Stefan Löfven och M-ledaren Ulf Kristersson avgå, trots att deras partier gjorde dåliga val, eftersom de båda är aktuella som statsministrar.

Dessutom finns en ganska stor risk för extraval. Då är det inte så lämpligt med en alldeles färsk partiledare.

Då kan han slippa en förnedrande avgångsdebatt genom att sluta redan i vår.

Trots det har en partiledare nu meddelat att han tänker avgå: Miljöpartiets Gustav Fridolin. Han kommer inte att ställa upp till omval vid partiets kongress i maj nästa år.

Det var ganska väntat. Miljöpartiet gjorde ett riktigt dåligt val, och språkrören Gustav Fridolin och Isabella Lövin ligger båda i botten när det gäller partiledarnas förtroendesiffror. Miljöpartiets regler om att ett språkrör bara får sitta nio år i rad hade gjort att Gustav Fridolin ändå hade tvingats att avgå 2020. Då kan han slippa en förnedrande avgångsdebatt genom att sluta redan i vår. Och då han kan också kandidera för partiet i EU-parlamentsvalet i maj nästa år, om han är intresserad.

Gustav Fridolin är en bra debattör och en engagerad aktivist. Han har dock inte fungerat lika bra som beslutsfattande minister. För partiets bästa är det därför bra att han nu avgår.

Chansen till allianssamarbete kan bli ännu större om även Isabella Lövin avgår som språkrör.

Hans avgång kan också öppna för nya samarbeten i svensk politik. Gustav Fridolin har legat klart till vänster i sitt parti. Finansmarknadsminister Per Bolund, som är främste kandidaten till att bli ersättare, uppfattas som mer pragmatisk och mer öppen för samarbete med allianspartierna.

Chansen till allianssamarbete kan bli ännu större om även Isabella Lövin avgår som språkrör. Hon valdes så sent som 2016 och behöver därför inte avgå förrän 2025. Men även hon har låga förtroendesiffror och om Miljöpartiet vill göra en verklig omstart så är det lämpligt med en helt ny och fräsch partiledning. Kulturminister Alice Bah Kuhnke är i så fall den mest troliga efterträderskan.

Nästa kan bli Stefan Löfven, i alla fall om han inte blir statsminister och om extravalet verkar avlägset.

Isabella Lövin kan bli den andra partiledaren som meddelar sin avgång efter årets val. Nästa kan bli Stefan Löfven, i alla fall om han inte blir statsminister och om extravalet verkar avlägset. Det som skulle kunna förhindra detta är att hans parti, precis som för Jan Björklund efter förra valet, inte kan enas om någon efterträdare.

Detta gäller för övrigt fortfarande inom Liberalerna. Så även om Liberalerna gjorde ett dåligt val även denna gång, så lär Jan Björklund få sitta kvar.

Annons