Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Låt staten ta hand om skolan

Annons

Den politiska ambitionsnivån kring kommunens skolor är hög. ”Skolan först”, signalerar Robert Beronius (L), ”Alliansen satsar på skolan”, sa Anders Olander (C) vid kommunfullmäktigemötet i januari och i verksamhetsplanen för skolan läser vi att ”Norrtälje skolor ska bli Sveriges bästa”.

”Fel att ge kommuner ett så stort ansvar” var den statlige utredaren Leif Lewins slutsats i utredningen om hur kommunaliseringen påverkat A) elevernas studieresultat, B) skolans likvärdighet och C) lärarnas arbetssituation.

Vad gjorde staten för fel? Leif Lewin: ”Det var ett missgrepp att ge så stort ansvar till alla kommuner, även de mindre. Man borde ha insett att det krävs en viss storlek för att kunna ta ansvar för skolan”.

Hur har Norrtälje kommun klarat sin del av uppdraget efter kommunaliseringen av skolan sedan 1992? Har A) studieresultaten förbättrats, B) likvärdigheten mellan skolorna ökat och C) lärarnas arbetssituation förbättrats.

Svar: A) Troligen, om inte betygsinflationen stör det statistiska resultat. B) Troligen inte – skillnaden mellan bästa och sämsta skola ökar i de flesta av landets kommuner. C) Definitivt inte att döma av ökad sjukfrånvaro och hög personalomsättning för lärare och rektorer.

Efter några dagars letande i kommunens stadsarkiv och Sveriges officiella statistik från Skolverkets insamlade data har vi sammanställt tabellen nedan, som beskriver i vilken grad vår kommun ”satsat” på skolan. Har till exempel lärartätheten stigit eller sjunkit?

Tabellen ska läsas på följande sätt:

1992, när staten betalade all undervisning, var antalet elever per heltidsarbetande lärare 12,1 elever. Motsvarande uppgift för kommungruppen som Norrtälje tillhör (mindre stad-tätort och landsbygdskommun) saknas 1992. Antalet minuter som varje elev skulle kunna ha krävt för att få sin del i en klass på 25 elever var 93 minuter ”privatundervisning ”per vecka.

2018 har antalet elever per lärare ökat från 12,1 till 14,0, en försämring på 16 procent. Lärartiden per vecka och elev minskade från 93 till 77 minuter, det vill säga med cirka 20 procent.

Har lärartätheten betydelse för elevernas studieresultat? Kanske. Den lärartid som har försvunnit sedan 1992 har sannolikt gått ut över grupptimmar eller halvklassgrupper, främst på lågstadiet och mellanstadiet, och större klasser, men framför allt har specialundervisningen och stödet till elever som behöver extra stöd, de elever som har störst behov, drabbats.

Staten har insett att landets kommuner har svårt att klara sitt skoluppdrag. Ett växande antal riktade statsbidrag till kommunerna tyder på att utbildningsdepartementet och Skolverket har tappat tron på kommunernas vilja och förmåga att klara sitt ansvar för att ge barn och unga den undervisning de har rätt att kräva. Vår slutsats blir: skippa alla specialinriktade statsbidrag och låt staten ta över hela ansvaret från kommunerna avseende undervisningskostnaderna!

Det är illa nog att kommunerna missköter sitt ansvar för skolans lokaler. Se dig omkring och berätta för dina politiska företrädare om skolorna är i bättre eller sämre skick än för till exempel 20 år sedan. Hur har undervisningssituationen förändrats över tid? Fråga ditt barns lärare.

Johan Österberg (ROOP), ledamot i barn- och skolnämnden

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel