Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lagliga vägar till Europa är hela unionens ansvar

Europeiska unionen har rivit murar mellan länder och gjort det lättare för människor inom den att förflytta sig. Att ta sig hit utifrån är däremot svårare. Särskilt för den som vill söka asyl.

Annons

För att få resa in i unionen krävs visum. Och det beviljas inte till den som uppger att den vill söka asyl eller kommer från ett land drabbat av väpnad konflikt eller tveksam syn på mänskliga rättigheter. Kort sagt – länder det verkar troligt att vilja fly från.

Människor har flytt från oroshärdar och kommer att göra det även framöver. Asyl ska beviljas till de som behöver det. Rätten att söka asyl och få det prövat är även skyddad i FN:s och EU:s stadga om mänskliga rättigheter.

Men det finns i dag inga lagliga vägar in i EU. Den som är på flykt måste lita till människosmugglare. Det är inte värdigt Europa att tusentals människor dör när de försöker ta sig över Medelhavet i knappt sjödugliga båtar eller packas som varor i containers.

De som kommer till Europa gör det inte för att de primärt vill hit, utan snarare för att de vill bort. Att vägen är besvärlig hindrar därför inte människor. Den som vill fly från krig, våld och förtryck måste kunna resa på ett säkert sätt. Det ska inte kosta livet att försöka ta sig någonstans för att starta om. Att EU stänger gränserna gör inte att krigen som drabbar människor upphör. Lagliga vägar behövs och skulle rycka undan människosmugglarnas marknad.

En sådan åtgärd är asylvisum, att visum beviljas för den som vill söka asyl. Det skulle därmed bli möjligt att resa till ett land för att söka asyl utan att riskera att dö på kuppen. I vissa fall borde visumkravet helt slopas, likt den svenska modell där syrier som kommer hit automatiskt ges uppehållstillstånd. Det bör också vara möjligt att söka asyl på ambassader på plats. Då behöver människor inte korsa världen bara för att få sin sak prövad.

Det är dock tyvärr inte så att allt är väl när asylsökande väl tagit sig till Europa. I dag finns inom EU Dublinförordningen som stadgar att det första landet en flykting kommer till är det land som ska hantera asylansökan. Flera länder följer inte detta. De registrerar inte de flyktingar som kommer och prövar inte deras ansökan, utan lämpar i stället över det på något annat land.

Vissa länder bryter mot EU-och folkrätten än mer och driver fysiskt tillbaka människor vid gränserna. Tillbaka närmare det krig och förtryck som de flyr ifrån. Att vissa länder inte tar sitt ansvar enligt EU-rätten lägger ett tyngre ansvar på de som faktiskt gör det. Det måste krävas av de länder som bryter mot reglerna att de följer dem, eller ställs inför EU-domstolen.

Att andra inte följer regler är inte en anledning till att Sverige inte ska göra det och ta emot flyktingar. Europeiska unionen har en stolt historia, men för en stolt fortsättning krävs regelefterlevnad och ett gemensamt system för lagliga vägar in i unionen för de som flyr förtryck.