Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kvaliteten måste vara viktigare än vem som äger

Folkpartiets ledning, med partiledaren Jan Björklund i spetsen, vill förbjuda riskkapitalföretag inom vård och omsorg. Enligt Jan Björklund går det inte att vara säker på att kvaliteten blir tillräcklig med bolag som bara vill vara ägare i tre till fem år.

Det ligger mycket i det. Tanken med att tillåta privata vårdbolag i början på 1980-talet var att förbättra vården och ge utrymme för den kreativitet och det nytänkande som fanns bland de anställda och som kvävdes i den offentliga sektorns maskineri. Tanken var inte att den offentliga stordriften skulle ersättas av privat stordrift, med företag som enbart var ute efter att tjäna pengar och inte att förbättra kvaliteten i vården.

Till viss del har det tyvärr blivit så. Det kan därför finnas anledning att införa speciella regler för ägandet av vårdbolag på det sätt som Folkpartiet vill. Dels kan detta stoppa skadligt kortsiktigt ägande av vårdbolag, dels kan sådana regler minska den felaktiga vänsterpropagandan mot privat vård, som inte är ute efter avarterna, utan mot all form av privat vård.

Det svåra är dock att hitta ett sätt som skiljer ut företag som vill äga vårdbolag under lång tid från dem som ser mer kortsiktigt på ägandet. Det lär till exempel knappast vara möjligt att i en lag förbjuda riskkapitalbolag att äga vårdbolag: det kräver att det går att hitta en entydig definition av vad som är ett riskkapitalbolag, och det lär inte gå. Folkpartiet och Jan Björklund har inte heller något färdigt förslag, men kan tänka sig att exempelvis Inspektionen för vård och omsorg ger tillstånd till de företag som anses uppfylla kraven på långsiktighet.

Enligt den uppgörelse som allianspartierna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjorde i maj kommer ett krav på långsiktighet i framtiden att finnas för bolag som äger friskolor. Hur detta krav skall se ut är dock inte klart, en utredning tittar just nu på detta. Om ett långsiktighetskrav införs på ägare av vårdbolag är det dock naturligt att det ser likadana ut som för ägare av friskolor.

Problemet med Folkpartiets förslag är att att det inte tar någon hänsyn till kvaliteten. Det finns ju riskkapitalägda vårdföretag som har mycket god kvalitet i sin verksamhet, och med Folkpartiets förslag kan dessa tvingas att sälja sin verksamhet, med osäker framtid som följd. Samtidigt finns det offentligt driven vård och omsorg med dålig kvalitet. Här skulle Folkpartiets förslag inte innebära någon som helst förändring.

Detta är tyvärr något som kommit bort under den senaste tidens debatt. Den har enbart gällt de brister som finns i privat vård, men inte i offentlig.

Än viktigare än ett förbud mot kortsiktigt privat ägande vore därför regler som höjer kvaliteten i all vård och omsorg, oavsett om den är privat eller offentlig. För tvärtemot vad vänsterdebattörer hävdar så finns det inget som visar att privat vård alltid är sämre än offentlig.