Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kärlek, kolonilotter och en fint tecknad kakadua: Staffan Engstrand har läst Norrtäljeförfattaren Annika Estassys nya roman

En ung mamma bryter upp från sin misshandlande man. I Umeå möter hon den åldrande Alice, som betraktar livet från sin kolonilott.
Staffan Engstrand har läst "Gröna fingrar sökes", en berättelse som vidgar hans bild av vad en feel good-roman kan vara.

Annons

Första kapitlet och situationen står klar: ung mamma med sexårig son är trött på sitt förhållande till mannen som slår!

I nästa kapitel har vi förflyttats till vad jag gissar är Umeälvens strand och en åttiårig Alice som från sin kolonilott (vi befinner oss i växtzon 5) tar en dust med sin cancersjukdom. Hon tänker inte förlora.

Leyla heter den unga mamman som pudrar bort makens dåliga humör från ansiktet. Alice den åldrande kvinnan. Deras vägar kommer att mötas.

Alices ende son Nils bor i USA, verksam som han är inom filmen. Kan mamma kanske komma och hälsa på? Att han själv skulle komma till gamla Svedala och hälsa på över sommaren vore som att begå yrkesmässig harakiri. Ett stort manus ska färdigställas.

Annika Estassy Lovén är bosatt i Norrtälje.

Men Annika Estassy Lovéns nya roman ”Gröna fingrar sökes” stannar i Svedala. Författaren, som bor i Norrtälje, följer Leyla och sonen Hugo. Och Agnes. Som lovat en granne i koloniområdet att skriva en insändare angående planerna på det nya vägbygget, ett sådant där galet ärende som skulle eliminera en idyll.

Ett avlägset orosmoln ligger över Leyla i form av den hotfulle mannen. Men där hon nu befinner sig på en kolonilott i närheten av en stad på landet och med en gladlynt Umeälv inte långt bort, kommer hon i stället i samspråk med den jordnära killen Viggo, som får någonting inom henne att le.

Leyla har också kommit överens med Agnes om att sköta hennes lilla egendom, då Agnes sjukdom gör det omöjligt för henne. På så vis tror hon sig också om att få tillfälligt andrum från sin hårdföre man.

Agnes tror inte på Gud. Hennes man Valdemar rycktes bort alltför tidigt, och sedan dess finns inget skäl. I den sinnesstämningen och med sjukdomen i kroppen kämpar hon för att formulera sina åsikter om bygden. Här ska minsann ingen kommunalpamp komma och inbilla sig att han kan rita om kartan ostraffat!

Romanen rör sig kring dessa två linjer. Leylas förhållande till Johan. Ska det braka? Kommer han att dra kniv nästa gång de ses? Och är Viggo hennes nya kärlek?

Den andra linjen handlar om kolonilotterna kontra den nya vägsträckningen. Annika Estassy utvecklar inte konflikterna mer än så. I vetskap om att dessa spänningsfält fyller sin funktion för romanbygget kan hon lugnt skildra Umetraktens original. Osämjorna som ligger under ytan och pyr.

Kolonilotten får sin beskärda del av berättelsen. Den ska pyntas. En journalist vid namn Viola ska komma och göra ett reportage om Agnes kolonilott i den finaste av trädgårdstidskrifter. Bara ovädret inte sätter käppar i hjulen?

Berättelsen skildrar en uppslitande skilsmässa. Den skildrar också den åldrande kvinnans krassa syn på livet och människorna omkring sig. Romanen rymmer stråk av vemod, av livsvisdom. Men också av glädje. Leylas son Hugo, sex år, bidrar med stillsam humor, vid sidan av en kakadua berättelsens finaste karaktär.

Annika Estassy Lovén vidgar lite min uppfattning kring vad en feelgood-roman kan vara.

Litteratur:

Annika Estassy Lovén

Gröna fingrar sökes

Norstedts

Staffan Engstrand

Annons