Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Konsumentmakt smakar bättre än politiska initiativ

Annons

Att hålla hårt i matfrågan i årets val kan tyckas strategiskt klokt, den har tagit både Anna Maria Corazza Bildt (M) och Fredrick Federley (C) till Europaparlamentet. Maten är en fråga som berör människor, för alla behöver mat, och de allra flesta vill äta mat som håller hög kvalitet.

Men det är också en högst olämplig fråga att göra politik av – det är en fråga som rör det privata livet vid köksbordet hemma, och det är en fråga vars arena är en fri marknad. Ska politiken då styra vad vi väljer att äta?

I dag diskuterar politikerna om det ska vara närodlat, om det ska vara ekologiskt men mest diskuteras just nu om det ska vara svenskt eller ej. Matfrågan bär på en intressant konflikt, särskilt för den som aspirerar på att vara både marknadsliberal och miljövänlig utan att också falla till tallriksprotektionism.

Sverige är i dag inte självförsörjande på mat utan är beroende av andra länder och handel, allt på matbordet kan därmed inte vara svenskt. Problematiskt ur en aspekt av att om det blir krig så svälter vi menar vissa. Men handelsrelationer med andra länder är av godo. ”Om inte varor korsar gränserna, kommer soldater att göra det”, är ett citat av Frederic Bastiat som i sammanhanget aldrig blir gammalt som motargument.

Det finns även en stark vurm för att värna svensk mat av god kvalitet och arbeten och företagande i hela landet, genom diverse åtgärder. Lockande för välvilliga politiker som ett försök att styra i rätt riktning. Å andra sidan ska någon form av fri marknad för mat upprätthållas. Dels för att vi har valt marknadsekonomi och dels för att fri rörlighet för varor ska råda inom EU. Och en fri marknad ska inte styras av politiker med ambitioner, oavsett hur välvilliga dessa ambitioner är. Den ska styras av konsumenter.

Att som konsument vara upprörd över maten och rösta på ett parti som vill styra marknaden men samtidigt välja de billigare utländska varorna före de lite dyrare svenska är rent hyckleri. Goda exempel på hur konsumentmakten är kraftfullare än politiken är de lokala handlare som efter vårens grisdebatt slutade ta in dansk fläskfilé. Det fanns ju ingen efterfrågan, och därmed försvann den från marknaden.

När politiken försöker styra marknaden blir det lätt fel, vilket kan exemplifieras genom offentlig upphandling. Politikens försök till att styra offentliga inköp till att göras på ett gott sätt har i stället bakbundit kommuner och andras möjlighet till kloka val. De som får ta smällen för detta är skolbarnen som sitter med just danskt fläsk på tallriken i stället för från gården i grannbyn.

Politiska välvilliga lösningar har helt enkelt berövat offentliga organ att vara medvetna konsumenter. Medvetna konsumenter är just vad det behövs fler av, såväl privatpersoner som offentliga inköpare.

Inte politiska initiativ med tveksamt utfall.