Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Konkret politik för landsbygden

Inför höstens val har landsbygdspolitik blivit ett hett tema – så populärt att det har gått inflation i begreppet. Samtliga partier hävdar att de har en aktiv landsbygdspolitik som ett huvudområde.

Annons

För det första borde klargöras skillnaderna mellan landsbygdspolitik, lantbrukspolitik och jordbrukspolitik.

För det andra är det svårt att se att något enskilt parti på riks- eller lokalplanet den senaste valperioden har bidragit till en levande landsbygd.

De olika formerna av stöd till lantbrukarna är dels effekter av EU-åtgärder och därutöver regeringens gemensamma satsning.

Men de 30 000 lantbrukarna som kan få del av olika stödåtgärder för sin överlevnad eller utveckling är en liten minoritet av landsbygdens hela befolkning.

Moderaterna men speciellt Centerpartiet och Miljöpartiet hävdar naturligtvis att man arbetat för landsbygdens bästa i alla år. Vem eller vilka drev igenom kraven på etanol och biobränslen i alla bensinmackar om inte just Centerpartiet och Miljöpartiet!

Investeringarna blev för dyra och bortåt tusentalet mackar har gett upp med katastrofala följder för bygden runtomkring, längre körande för bilisterna för att tanka och följdeffekter för näringslivet och de kringboende på olika sätt.

Detta är väl det värsta exemplet på negativ landsbygdspolitik. Det finns flera andra.

Landsbygdspolitik är dessutom ett begrepp som efterhand glidit alla våra politiker ur händerna – men kanske mest inom lokalpolitiken.

EU-reglerna som kanske passar ett syd- och mellaneuropeiskt klimat styr delvis vår landsbygd och specifikt lantbruket. Och lokalpolitiken kan bara bestämma om cirka 40 procent av den kommunala budgeten.

I verkligheten är det bara optimistiska entreprenörer runtom i landet och kommunen som håller landsbygden vid liv.

Nej, en levande landsbygd har inte skapats och kan knappt bevaras av politiska beslutsfattare – oberoende av politisk nyans.

När en överväldigande majoritet av dagens politiker i vår ”landsbygdskommun” är beredda att satsa 100-tals miljoner kronor på stadens och hamnens utbyggnad genom olika beslut i kommunfullmäktige frågar man sig osökt vem som tror att det också skall finnas resurser till landsbygden i Norrtälje?

På riksplanet kanske någon kommer ihåg förre ministern Björn Rosengrens löfte om fibernät till alla?

I glesbygden har fortfarande bara 8 procent av befolkningen fibernätanslutning. I Norrtälje kommun ändå mindre! Landsbygdspolitik – pyttsan!

Cykelstigar i kommunen har stått på den styrande majoritetens programförklaring de två senaste valperioderna. Vad har skett – jo några nya cykelstigar har tillkommit i staden.

Man kan undra var alla barnen bland de 30 000 invånare som inte bor i staden, Rimbo, Älmsta eller Hallstavik skall cykla.

Och vintertid får dessa landsbygdens barn traska på vägar med plogvallar och tung trafik till närmsta hållplats för att komma till skolan. Därför skjutsar ängsliga föräldrar barnen. Var finns då landsbygdspolitiken?

Nej, en levande landsbygd skapas enbart av optimistiska entreprenörer som har en vision eller en idé som de vill förverkliga i sin närhet och inte i staden dit det är någon mil att köra.

Lyssna på kommunens företagare ute i landsbygden ni som dominerande politiker – vilken politik de vill se – i stället för att fortsatt strö omkring era allmänt hållna floskler utan konkreta åtgärder eller förslag inför nästa val.

Det vore landsbygdspolitik.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel