Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Klimatförändringarna måste också behandlas som en kris

I december 2019 rapporterades det om det första fallet av covid-19 i Kina. Det dröjde inte mer än en månad förrän Kinas regering vidtog drastiska åtgärder för att skydda sina medborgare från viruset.

Klimatfrågan har däremot har varit aktuell i flera decennier och ännu tvekar makthavare inför att fatta de beslut som krävs för att skydda oss och vår planet. Både corona- och klimatkriserna är ytterst allvarliga och kan komma att skörda otaliga människoliv om de inte tas på största allvar. Ändå är reaktionerna vitt skilda.

Coronakrisen har gett upphov till åtgärder som saknar motstycke i världshistorien, från såväl politiker och företag som enskilda individer. De drastiska förändringarna har varit livsomvälvande och slagit hårt mot ekonomin.

Trots det ser vi åtgärderna som närmare självklara för att minska antalet dödsfall. Expertmyndigheter får ta stor plats i debatten om vad som borde göras, massiva informationskampanjer bekostade av regeringen drivs och det finns en stor politisk vilja att ge statligt ekonomiskt stöd till de företag som blir lidande av dessa åtgärder. Det här är sådant som klimatforskare och aktivister i åratal pekat på som nödvändigt för att bemöta klimatkrisen.

Klimatkrisen, å andra sidan, är en perfekt typ av kris för politiker och andra makthavare att skjuta framför sig, ignorera eller vidta allt för klena åtgärder och vara nöjda med det. Väljare stöttar inte heller politiker som satsar allt på att bekämpa en kris som tycks vara decennier in i framtiden, speciellt när åtgärderna kan betyda en kortsiktigt försämrad ekonomi.

Men det vi missar är att det inte längre handlar om något som kommer hända, utan om något som redan händer och som bara kommer bli värre. En ekonomisk kris går alltid att lösa, en förstörd planet kan vi aldrig få tillbaka.

Något positivt med pandemin är att den har satt några av våra klimatförstörande mönster på paus. Luften på många platser är renare än på väldigt länge och vattnet i Venedigs kanaler har blivit klart igen. Vår slösaktiga konsumtion har tagit uppehåll och i stort sett alla flyg är inställda.

Till följd av detta har ekonomin utsatts för stora utmaningar. Vår ekonomi är uppbyggd på produktion och konsumtion, två faktorer som bidragit till förstöringen av vårt klimat.

För att vi ska kunna uppnå de globala målen måste detta system upphöra. Ett förändrat konsumtionsmönster kommer visserligen slå hårt mot våra nuvarande företag och industrier och därmed vår ekonomi. Men om vi inte agerar nu på ett kontrollerat sätt kommer ekonomin förr eller senare att drabbas ännu hårdare när den stora konsumtionen slutligen leder till brist på råvaror. När exempelvis oljan tar slut kommer världen uppleva en ekonomisk kris som aldrig tidigare skådats. Vi har förstått nu att politiker alltid sätter ekonomin först, men de tycks helt ha missat att satsningar på klimatet är samma sak som satsningar på en hållbar ekonomi inför framtiden.

För att lösa klimatkrisen verkar det som att vi måste vi omforma hela vår ekonomi och samhällssystem. Det går inte att lösa problemet om vi fortsätter stå på samma ohållbara grund som orsakade det.

Klimatförändringarna måste behandlas som den kris de faktiskt är. Covid-19 har gett oss bevis på att kraftfull krishantering är möjlig i större skala och att stora samhällsförändringar går att genomföra på mycket kort tid. Staten har varit villig att lägga ned miljontals kronor för att mildra effekterna av coronakrisen. Varför inte göra samma sak för klimatkrisen?

Tora Holmström, Fridays For Future

Katja Wiezell, Fridays For Future

Jörg Hellkvist, Parents For Future

Victoria Hellström, Roslagens Naturskyddsförening

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel