Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jobbannonsen blev Christinas lycka – fick allt hon drömde om: "Hela livet föll på plats"

Hon var en halv centimeter från att bli polis.
Men Christina Gunnarsson blev journalist istället och har inte ångrat sig på 31 år.
– Jag älskar fortfarande att skriva, säger NT:s mest rutinerade reporter.

Annons

Januari, 1988. Julen städas ut och ”Tänd ett ljus” med Triad blir av med förstaplatsen på Svensktoppen. ”Allt som jag känner” med Tommy Nilsson och Tone Norum är ny ohotad etta.

Och vad känner Christina Gunnarsson, 23?

Att hela livet faller på plats – bit för bit.

Drömmen om en fast tjänst, drömmen att bli sportjournalist och drömmen om att flytta närmare barndomens skärgårdsliv. Allt bockas av i jobbannonsen framför henne:

Norrtelje Tidning söker sportreporter.

– Jag minns det kristallklart, trots att det är över 30 år sedan. Allt jag längtat efter fanns plötsligt i en och samma tjänst, precis när jag var klar med journalistutbildningen. Att få flytta till Norrtälje, slippa alla korttidsvikariat och få jobba som sportjournalist. Det var precis det jag ville, säger Christina Gunnarsson.

Varför just Norrtälje?

– Jag har alltid älskat Roslagen och skärgården. Vi hade sommarställe på Håtö när jag växte upp och redan i tonåren, när mina föräldrar sålde stugan, började jag drömma om att flytta till Norrtälje. Jag sökte jobb på två andra tidningar också och blev kallad till intervjuer hos båda, men när jag fick jobbet på NT gick jag inte ens dit. Det var så givet vad jag skulle välja.

Blev allt lika bra som du tänkt?

– Jadå! Jag träffade en ur-rospigg till man senare och då blev livet komplett, säger Christina och skrattar.

Att hjärtat slår för skärgården märks fortfarande i jobbet på NT, där Christina Gunnarsson är allmänreporter sedan 13 år tillbaka. Frågor som rör kust- och havsmiljön bevakar hon med extra stort intresse.

– Det blir mycket miljöfrågor; hur Östersjön mår, sälfrågan och skarvfrågan. Ibland kan man väl nästan känna att utvecklingen går bakåt med tanke på alla larmrapporter, men det gör ju inte jobbet mindre viktigt.

Du har gjort drygt 31 år på NT nu. Är det fortfarande lika roligt?

– Tekniken kräver att du hela tiden utvecklas, om inte annat. När jag började gjorde man tidning med bildsnurra, typometer och skrivmaskin vilket säger lite grann om vad som hänt sedan 1988. Det kan vara frustrerande att lära sig nya system hela tiden, men jag älskar fortfarande att skriva och känner samma glädje för journalistjobbet nu som jag gjorde på första praktiken för 32 år sedan. Historieberättandet, nyhetsjakten och känslan att få jobba med precis det man vill i livet. Det är speciellt, säger Christina Gunnarsson.

Ändå var det oerhört nära att hon skulle gjort något helt annat. En halv centimeter, närmare bestämt.

– Ja. Jag drömde om att bli journalist redan i tioårsåldern, men min pappa avrådde bestämt från det. Okej, tänkte jag: ”då får jag väl bli polis istället”. Men det visade sig att man var tvungen att vara 170 centimeter för att få söka in på Polishögskolan och själv var jag bara 169,5. Så det blev aldrig något med den saken.

Vad sa din pappa när du fick jobbet på NT då?

– Haha. Han blev nog lika glad som jag faktiskt, säger Christina Gunnarsson.

Namn: Christina Gunnarsson.

Roll på NT: Allmänreporter.

Ålder: 55 år.

Bor: Norrtälje.

Familj: Man och snart 15-årig dotter.

Fritidsintressen: Familjen och idrott i alla möjliga former. ”Jag spelade basket i många år själv och som liten följde jag ofta med min storebror på tävlingar då han var med i friidrottslandslaget. Jag hade gärna varit på Stockholms Stadion när Armando Duplantis hoppade 6.00 meter”.