Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jesper, 18, överlevde knivhugg i huvudet

I somras blev Jesper Karlsson knivhuggen i huvudet — och överlevde mirakulöst. För NT berättade familjen om den traumatiska händelsen.

Annons

NT träffar 18-årige Jesper Karlsson i Edsbro där han har bott i hela sitt liv. En till synes glad och pigg kille som snart ska i väg till fotbollsträningen. Det är eftermiddag och pappa Peo Karlsson pratar glatt med sina båda söner som har kommit hem från skolan. Allting är som vanligt. Men att Jesper sitter här hemma i vardagsrummet är ett mirakel.

– Det har gått ett halvår. Det är sjukt att tiden går så fort. Jag vet ju att det har hänt, men eftersom jag inte minns det så tänker jag att jag ska vakna upp ur en dröm. Men jag vet att det har hänt, säger Jesper.

I dag mår han bra. Men när han vrider blicken snett åt sidan ser han dubbelt. Det övre synfältet har tagit skada och han ser ingenting när han tittar upp åt höger. Det är inte säkert att han någonsin kommer kunna ta körkort.

– Men annars känns allting som vanligt, säger han.

Det var tidigt på lördagsmorgonen den 27 juli. Jesper låg och sov hemma hos en kompis i Ununge när han knivhöggs i huvudet av en annan kompis som också sov över. Kniven fastnade i huvudet. Av själva händelsen minns Jesper ingenting.

– Jag kommer ihåg att jag skriker. Jag hör hur han som bor där säger ”Jeppe, ta det lugnt!”. Sedan är det bara svart.

Kompisen som Jesper sov hos lyckades behålla lugnet och rörde inte kniven.

– Han räddade livet på mig.

Klockan 9.30 på förmiddagen kom samtalet från sjukhuset till Jespers föräldrar. De befann sig då på Öland.

– De sa att Jesper hade råkat ut för en olycka och att han hade fått en kniv i sig, berättar pappa Peo Karlsson.

Vägen till Karolinska sjukhuset blev lång. De pratade med sjukhuset varje halvtimme.

– Det kändes hopplöst. Vi visste att han opererades, men hade ingen aning om hur det gick.

De ringde hem till Jespers nu 17-årige lillebror Pontus som var kvar i Edsbro.

– Jag förstod inte, jag trodde att han hade skurit sig på benet, säger han.

Men de upptäckte snart att läget var värre än så. Kökskniven hade gått in sju centimeter i huvudet, strax ovanför Jespers vänstra öra. Den gick in genom ena hjärnhalvan och vilade mot en stor artär. Läkarna var tvungna att öppna skallbenet för att försiktigt avlägsna kniven och Jesper fick flera blodtransfusioner. Han opererades i nio timmar. Sedan väntade dagar i ovisshet för familjen.

– Första gången man såg honom på sjukhuset var jobbig. Han låg i respirator med slangar överallt. Läkarna sa hela tiden bara att det var stabilt, berättar lillebror Pontus.

Det första minnet har inte Jesper förrän två dagar senare. Sjukhuspersonalen duschar av honom blod. Korta minnesbilder. Innan han somnar om igen.

På onsdagen fick familjen äntligen veta att Jesper skulle överleva. Han började må bättre och flyttades från intensiven. Efter tre veckor fick han komma hem. Han orkade knappt gå och hade tappat mycket i vikt. Läkarna hade sagt att han bara skulle vila, men ibland kom vänner över på korta besök.

– Det gjorde att det gick rätt fort att komma tillbaka, även om jag blev trött, säger Jesper.

I november fick Jesper börja i skolan igen och han är där några timmar om dagen. Han tycker själv att det hade varit skönt att gå hela dagar, men det har läkarna sagt nej till. Hans familj kan se på honom att han blir trött.

– Även om det blir bättre och bättre så vill vi inte utmana ödet. Hans vänner är det bästa han har och utan deras stöd så hade han nog haft en tuff resa tillbaka, säger Peo.

I år skulle Jesper ha tagit studenten, men har missat så pass mycket att han nu får gå om ett år.

För två veckor sedan fick han börja träna med sitt fotbollslag igen. Fotboll har han spelat sedan han var fem år.

– Det är fortfarande delar av träningen som jag inte får vara med på och jag får inte spela matcher, men det känns jätteskönt att vara tillbaka, säger Jesper.

Kamraten som greps för dådet dömdes till fängelse och i januari kom beslutet från Högsta domstolen – de ska inte pröva mannens överklagan. Turerna i domstolen är därmed över.

När det har gått ett år efter händelsen ska Jesper genomgå en läkarutredning. I dag är det ingen som vet om hans synskador kommer försvinna helt. Hela familjen har gått hos en psykolog, men de besöken behövs inte längre. De tror att det som har hänt även har fört någonting gott med sig.

– Vi har blivit starkare och kommit varandra närmare. Vi har haft en riktig tur.