Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag trodde skogen var försäkrad

Artikel 152 av 190
Stormen Alfrida
Visa alla artiklar

Annons

Minns ni Alfrida och berättelserna om stormfälld skog, blockerade vägar och drönarbilder av gigantiskt plockepinn? Tv och tidningar gjorde reportage om bedrövade skogsägare i Roslagen, om sorgen av att se generationers arbete fördärvat över en natt.

Anmäl text- och faktafel

Skogsägarna var oroliga - det här kan bli dyrt, var ska jag börja, vem vet nåt? Det finns ju lagar om att virket ska bort från skogen före sommaren och att återväxten ska säkras på skadade ytor.

Skogsbranschen tog ansvar och kallade till informationsmöte i Norrtälje, vi var där tillsammans med 500 andra oroliga skogsägare. Budskapet var enkelt ”Ta det lugnt, vi har gott om tid”, ”Tänk på säkerheten, vi vill inte ha några olyckor i stormskogen”. I övrigt, ”tala med grannarna, och anmäl till försäkringsbolaget”.

Vår skog är försäkrad hos Dina försäkringar. De fick vår anmälan redan den 9 januari i ett skede då den exakta omfattningen på skadorna inte var känd. Sedan dess har vi inventerat, gått runt på skogen och noterat. Vår bedömning är att cirka tio procent av träden på våra 109 hektar skadades i stormen.

Det är skadade träd överallt, i skärmar, gallringar och gammal skog. Det är knäckta träd, rotvältor, stora träd som har landat över ungskog och vackra martallar som ligger huller om buller på berget.

Jag tog det lugnt. Den som är förutseende och försäkrar sin skog mot storm och betalar drygt 1000 kronor i månaden måste kunna räkna med hjälp när skogen drabbas av århundradets värsta storm. Alfrida har bestämt vad som måste göras, som skogsägare får jag lägga tid och pengar på att återställa skogen, men jag räknar med att försäkringen ska ersätta för de ökade kostnaderna.

Nu är skadorna besiktigade och jag har ett protokoll. Försäkringsbolaget har avgett sitt utlåtande i ett annat protokoll, som av okänd anledning redovisar tio procent mindre skadad volym än besiktningsprotokollet. Villkor för ersättning är att den skadade ytan är större än ett halvt hektar ha och att den är till mer än 50 procent skadad. Detta måste uppfyllas för varje delområde individuellt.

Ersättningen är 50 kronor per skogskubikmeter för de skadade träden. Efter avräkning för förhöjd självrisk vid skogsskada blir ersättningen 8 000 kronor för fyra områden som uppfyller villkoren: 0,59 hektar 63 procent skadat, 1,18 hektar 94 procent skadat, 0,75 hektar 95 procent skadat och 0,59 hektar 71 procent skadat. Eftersom varje skada ska klara alla villkor hamnar många stora skador på liten yta under ribban för ersättning, till exempel 0,25 hektar med en bröt med 20 stora rotvälta tallar, 0,34 hektar med en bröt med aspar som rasat över en stig och otaliga grupper med ett till tio skadade träd spridda över markerna.

Den som äger skog vet att det finns risker, det är därför vi har en försäkring. När skadan är skedd möts jag av snäv tillämpning, av snålt utformade villkor, med en anmärkningsvärt låg ersättning (50 kronor per skogskubikmeter räcker inte långt för att täcka ökade avverkningskostnader, minskat virkesvärde och uteblivna framtida intäkter). Upplysningen om de här detaljerna i villkoren är nogsamt gömda på försäkringsbolagets hemsida och det är mycket svårt att i förväg förstå, men premien för min skogsförsäkring ser i praktiken ut att ha varit en onödig utgift.

Jag har förståelse för att det är svårt att utforma försäkringsvillkor för skador i en skog och att tolkningar och subjektiva bedömningar är oundvikligt. Jag förväntar mig däremot en seriös tolkning av försäkringsvillkoren och en insiktsfull bedömning av hela skadan. Jag väntar mig ersättning som bygger på en gemensam uppfattning om skadan och den verkliga förlusten, så gott det går, och inte på konstruktioner som leder till minimal ersättning.

Jag konstaterar att den enda nytta jag har haft av att betala försäkringspremien är att jag inte kände någon oro över min ekonomi veckorna efter stormen. Då kände jag sorg över tillståndet i skogen, tankarna gick till barnbarnen och framtiden. Men jag kände mig lugn med att de kortsiktiga ekonomiska konsekvenserna inte skulle bli övermäktiga. Jag borde ha oroat mig mer!

Lena Svenonius, Björkö

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons