Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Internet är också en del av det verkliga livet

Näthatet ligger som en blöt filt över det dagliga användandet av internet. Näthat är ett samlingsbegrepp för hat, hot och annat oacceptabelt beteende på internet, något som sprider sig.

Annons

Nu senast var det statsministeraspiranten Stefan Löfven som efter att ha skrivit ett facebookinlägg om Israel och Palestina fick över 3000 kommentarer. Att Löfven tog ställning möttes av reaktioner som inte hade mött dagsluft om avsändaren inte gömt sig bakom en skärm. Rena påhopp, hot och grov antisemitism är bara några exempel. Många fick sedan rensas bort. Men det är inte bara offentliga personer som Löfven som drabbas. De allra flesta som använder internet på något sätt riskerar att drabbas.

Särskilt hårt går näthatet dock åt dem som arbetar med media, politik och förvaltning, de som syns eller tar ställning. Det hotar i längden det fria samtalet. 

Problematiskt är att hot på internet ofta inte anmäls, det viftas bort och när det sker är det allt för sällan som det leder till fällande dom. Det i sin tur leder till att drabbade drar sig för att anmäla. Detta för att lagstiftningen om ärekränkning och hot inte tillämpas effektivt och för att kunskapen hos ansvariga myndigheter inte är på topp – förundersökningar läggs ner och bevisfrågor anses för komplicerade.

I förra veckan dömdes däremot en man för olaga hot, efter att bland annat ha dödshotat hela sin klass på Facebook. En tydlig dom: samma regler gäller på internet som i samtal ansikte mot ansikte. Vad som får människor att tro att det som skrivs bakom en skärm är ansvarsfritt är oklart. Få är de som skulle mordhota någon på öppen gata och i TV-programmet ”Trolljägarna” har man sökt upp de som hatar på nätet, oftare män än kvinnor. De har då ursäktat sig med att ”jag var lite förbannad bara, det var inte på riktigt”.

Men det är på riktigt. Den rädsla som drabbar den som hotats, förnedrats och kränkts, även på nätet är i allra högsta grad verklig. I den andan arbetar Institutet för Juridik och Internet sedan några år tillbaka med att använda skadeståndsrätten för att hjälpa människor att få upprättelse och informera om hur lagen når nätet.

TV-program som Trolljägarna och organisationer som Institutet för Juridik och Internet gör ett oerhört arbete.Men det är ett underkännande av rättssystemet som sådant att ett kommersiellt produktionsbolag och en studentförening lyckas bättre än staten. Att chanserna för någon upprättelse alls är högre om man går till Aschberg än till domstol.

Att människor är elaka mot varandra kan inte lagstiftas bort men att den som hotar på nätet ofta kommer undan- det kan åtgärdas med en effektivare lagstiftning. Det krävs också attitydförändringar, dels att internet är på riktigt och dels att det är lönt att anmäla.