Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ingen lösning att införa fler pappamånader

Sjukfrånvaron ökar igen, efter att ha minskat kraftigt de senaste åren. Ökningen är större för kvinnor än män, och andelen sjukskrivna kvinnor är mycket större än andelen sjukskrivna män.

 I de senast publicerade siffrorna, från i september, var kvinnornas sjukpenningtal 10,53 dagar jämfört med 5,92 dagar för män.

Varför det är så har regeringen givit Försäkringskassan i uppdrag ta reda på. Resultatet redovisades i går, och är ganska överraskande.

Enligt Försäkringskassans analys ökar nämligen risken för en kvinna att bli sjukskriven när det andra barnet föds. Även kvinnor med ett barn är mer sjukskrivna än sina män, men inte mer än kvinnor utan barn. Däremot ökar skillnaden kraftigt när det andra barnet kommer. När det andra barnet är två år är risken för att mamman är sjukskriven dubbelt så stor som att pappan är det.

Mammornas sjukskrivningstal påverkas också av vilket jobb de har. Störst risk löper de mammor som dels har ett jobb med lika hög lön och kvalifikationsgrad som pappans, dels har tagit den största andelen föräldraledighet och sjukdagar för barnen (vab-dagar). Enligt Försäkringskassan kan detta tolkas som om arbetsbelastningen är för stor för dessa kvinnor.

Det låter som en rimligt tolkning. Om man har hård press på jobbet samtidigt som man tar det största ansvaret för barnen så är risken stor för att arbetsbelastningen blir så stor att man till sist inte orkar längre. Detta överensstämmer med att mammor i Stockholms län har större risk att bli sjukskrivna – här är andelen heltidsarbetande större än i resten av landet och här är också restiden till arbetet längst. Det är naturligt att det innebär hårdare påfrestningar och därmed större risker för sjukskrivning.

En lösning på problemen är därför att avlasta mammorna och få papporna att ta större ansvar. Frågan är bara hur: att ändra attityder är inte lätt.

Ett förslag som ofta förs fram är att införa fler pappamånader. Det är dock tveksamt om det har så stor effekt. Risken är istället stor att fler pappamånader inte innebär att papporna tar större ansvar utan bara att barnen skolas in tidigare på förskolorna.

Inte heller lär ytterligare byråkrati, som fler och mer detaljerade jämställdhetsplaner, ha någon större betydelse. Däremot kan man överväga att införa en bonus till pappornas arbetsgivare när pappor är föräldralediga eller vabbar. Det skulle kunna förändra den ganska negativa syn många arbetsgivare fortfarande har till att pappor tar ut sådana här ledigheter.

Större ansvar från pappornas sida är dock inte hela lösningen när det gäller kvinnors högre sjukfrånvaro – även kvinnor utan barn har ju högre sjukfrånvaro än män. Det behövs därför ännu mer forskning, till exempel om hur mycket arbetsmiljön spelar roll för att förklara kvinnornas högre sjukskrivningstal.