Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Identitetspolitik är en spinnrock för offerkoftor

Människor iklädda offerkoftor kastar sten på poliser, slår sönder butiker och saboterar statyer. Dagens identitetsroll har missuppfattat hur man bygger ett samhälle och får folk att bli fria.

Offerkoftan tynger, den värmer inte. Marx och Engels skrev något som kan ses som en portalparagraf för arbetarrörelsen: ”Proletärer har inget att förlora än sina bojor, men de har en hel värld att vinna.” De insåg att om något ska hända så måste man göra något åt det. Gnäll ger varken frihet eller mat på bordet.

När arbetarna i Sverige behövde förhandla med arbetsköparna skapades fackföreningsrörelsen. När arbetarna behövde utbildas startades ABF. När spriten tog arbetarnas liv startades nykterhetsrörelsen. Arbetarna insåg att bojorna också fanns i dem själva. Och att bojorna gick att bli av med.

Om du underkastar dig ditt eget underläge, så befäster du underordningen som flyttat in i dig. Du blir ett offer. Det är andras fel, systemets fel, att du inte får det där jobbet eller politiska uppdraget.

Tvärtemot arbetarrörelsens frigörelse så är identitetspolitik en spinnrock för offerkoftor. Identitetspolitiken bygger sin strategi på att förstärka gruppers marginalisering snarare än att komma ur densamma.

Det enda sättet för en individ att växa, stärkas och utvecklas (oavsett om denne upplever sig tillhöra en grupp eller ej) är att individen blir en del av samhället. Enda möjligheten att bli en del av samhället är att bidra till samhället.

Lösningen på marginalisering och utanförskap är att ges rätten att göra rätt för sig. Arbetarrörelsens paroll: ”Gör din plikt - kräv din rätt” hamnade inte i den ordningen av en händelse. Individen ger till staten, staten ger tillbaka. Först kommer arbetets utförande, sedan kommer lönen.

De som vänder på parollen till att ställa krav på rättigheter utan att ha skyldigheter växer aldrig in i samhället. De står alltid och skriker i marginalen, oavsett hur deras demonstrationsplakat utformas. Oavsett hur bra de tycker sig klä i offerkoftan.

Det som behövs för att få samhället och staten att fungera är en gemensam grund byggd på samhällsnormer och värderingar. Den grund Sverige måste ha är arbetskulturen där alla inkluderas oavsett kön, etnicitet, bakgrund, sexuell läggning eller kultur. På samma sätt som lagar ska gälla lika för alla ska ömsesidigheten till samhället gälla alla.

Som det står i första Internationalens stadgar från 1864 som Marx vad med och författade: ”Arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk. Kampen för arbetarklassens frigörelse inte är en kamp för klassprivilegier och monopol, utan för lika rättigheter och plikter.”

Arbetarklassen har aldrig krävt maktkompensation från de priviligierade, aldrig sökt allmosor. Tvärt om har arbetarklassen motarbetat denna form av förtryckande och nedvärderande handling som bara leder till beroende. Målet för arbetarklassen, för den klassiska socialdemokratin, är att inte längre begränsas av klassamhället. Individens proletära bakgrund ska inte vara ett hinder. Arbetaren blir inte av med sina bojor genom att förstärka identiteten som proletär, utan genom att förminska dess verkningar tills de inte längre finns där. Människan måste ta av offerkoftan för att kunna bli fri.

Arbetarrörelsen vet hur man bygger ett samhälle och hur man tar sig ur sina bojor. Nu är det dags att bygga vidare. Vi behöver skapa mer av skötsamhetskultur, där stolthet och status ligger i att bidra till ordningen i samhället.

- Vi bygger landet, vi river det inte. Den som kastar sten på polisen kastar det indirekt på alla.

- Vi skapar samhällets institutioner, vi utnyttjar och föraktar dem inte.

- Det är inte genom sina sår man får rättigheter, utan genom, att låta såren läka. Man växer inte in i samhället genom att tycka synd om sig själv.

- Skuldbeläggande av en klass, ett kön eller en färg är direkt skadligt. Att skylla på någon annan gör bara människan svagare.

- Vi behöver ta avstånd från det liberala rättighetstänket och ställa krav på människor.

- Offerkoftan är en dålig kofta som skämmer och tynger.

Jan Emanuel Johansson, traditionell socialdemokrat och riskkapitalist

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel