Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hur ska vi ha det med demokratin på landsbygden?

I byarna på landsbygden finns sedan gammalt ett stort antal samfälligheter. De har en gång i tiden tillkommit för att tillgodose bybornas gemensamma behov. I den by, där jag bor, finns det samfälligheter för vägar, diken, grusgropar, källor, vattenställen för vattning av boskap, en fattighustomt, en å, en sjöbod med nätgistplats och fiskevatten.

Samfälligheter kan förvaltas genom delägarförvaltning eller genom föreningsförvaltning. Vid delägarförvaltning krävs enligt gällande lag att alla beslut tas gemensamt. Alla måste vara överens, annars blir det inget beslut. Vid föreningsförvaltning tas beslut med enkel majoritet.

Några vägar i vår by förvaltas av samfällighetsföreningar (föreningsförvaltning). Delägare är de fastigheter som ansluter till dessa vägar. Här tas alltså besluten med enkel majoritet.

Resten av samfälligheterna ägs av de i byn som har mantalssatt jord och förvaltas genom delägarförvaltning. Här måste besluten tas i konsensus. Det innebär att en enda delägare, oavsett hur liten andel han eller hon har, kan hindra övriga att underhålla den gemensamma egendomen.

Det här är inte demokrati. Det är motsatsen. I vår by har detta inneburit att byalaget förhindrats att underhålla en samägd väg och att reparera en bro som håller på att rasa samman. Sådant, som skulle behöva göras, blir inte gjort.

Varför tillämpas då inte alltid föreningsförvaltning? Förklaringen är att det först måste bildas en samfällighetsförening. För detta krävs en lantmäteriförrättning som kostar runt 100 000 kronor. Få, om ens något, byalag anser sig ha råd med detta.

Den service Lantmäteriet erbjuder är orimligt dyr. Som statlig myndighet bör man serva medborgarna och bidra till att landet kan fungera och utvecklas. I stället hindrar man landsbygdens utveckling. Lantmäteriets främsta uppgift tycks i dag vara att dra in pengar till staten.

Åter till ”Lagen om förvaltning av samfälligheter”. Lagstiftaren hade säkert goda avsikter, då lagen stiftades. Sannolikt trodde man att den skulle leda till ökat samarbete. Men samarbete kan aldrig tvingas fram och lagen har fått motsatt effekt. Den har lett till att delägare handlar självsvåldigt, vägrar att samarbeta och ibland slutat prata med varandra.

På initiativ från undertecknad lämnade Per Lodenius (C) hösten 2018 in en motion där han påtalade bristerna i den nu gällande lagstiftningen.

Motionen hade följande lydelse: "Lagen om förvaltning av samfälligheter kan i vissa delar uppfattas som att den inte fungerar på ett tillfredsställande sätt. En minoritetsägare, med en mycket liten andel i en samfällighet, får med stöd i lagen en mycket stor makt om man motsätter sig vad andra andelsägare önskar att genomföra. Minoritetsägaren kan förhindra angelägna och av alla andra delägare önskade åtgärder för att hålla en samfällighet i skick. Minoritetsägaren kan då också, fortfarande med stöd i lagen, förorsaka övriga delägare stora kostnader. Redan risken för att råka ut för sådana kostnader kan innebära att en samfällighet avstår från att ta initiativ till mer eller mindre nödvändiga upprustnings- och underhållsåtgärder. Det är inte rimligt, vare sig ur demokratisk eller ekonomisk synpunkt. Det kan också i förlängningen få starkt negativa effekter ur hållbarhets- och miljösynpunkt."

Motionen behandlades i civilutskottet. De överväganden utskottet redovisar i sitt yttrande ger vid handen att man missuppfattat motionen och faktiskt inte förstått vad den handlar om. Utskottet föreslog avslag. Riksdagen beslutade enligt utskottets förslag.

Tänk tanken att det skulle krävas av våra folkvalda församlingar alla måste vara överens för att ett beslut ska kunna fattas. Det skulle leda till de små partiernas diktatur. Ingen politik skulle vara möjlig. På samma sätt är ”Lagen om förvaltning av samfälligheter” förödande för den lokala demokratin på landsbygden. Majoritetsbeslut bör gälla oavsett förvaltningsform.

Hur ska vi ha det med demokratin på landsbygden?

Rune Karlsson, Husinge

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel