Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hon vill kämpa för bättre stöd för sörjande

Sorg och saknad kan göra enkla vardagssysslor helt omöjliga att utföra. Satu Mattsson i Norrtälje vet vad det innebär att drabbas. Nu vill hon att hjälpen från samhället ska bli bättre

I slutet av maj 2011 störtade Satu Mattssons man med en gyrokopter i Snesslingby söder om Norrtälje. Både maken och passageraren i den helikopterliknande farkosten omkom. Vägen tillbaka har varit lång för familjen med de två barnen som var nio och 14 år gamla när deras pappa gick bort.

– Inte förrän man själv drabbas ser man bristerna i samhället, säger Satu Mattsson i dag och beskriver hur man kan bli som paralyserad av chock och sorg.

– Varje dag är en ny kamp. Jag måste acceptera att livet inte blir som tidigare.

Nu vill hon använda sina erfarenheter och nya insikter till att hjälpa andra. Hon är beredd att kämpa för att kommunen ska förbättra sitt stöd till invånare som hamnat i en livskris. I och med det gemensamma motorcykelintresset känner Satu Mattsson och socialdemokraten Jan Emanuel Johansson varandra. Tillsammans har de skrivit en motion till fullmäktige.

– Jag är inte politiskt aktiv, så jag behövde få ta del av hans kunskaper, säger Satu Mattsson.

– Det blir som ett medborgarförslag, konstaterar i sin tur Jan Emanuel Johansson.

I motionen vill de att arbetet i en krisgrupp ska samordnas och att den enskilde som drabbas av en tragedi ska ha ett särskilt journummer att ringa till. Företrädare från polis, räddningstjänst, socialtjänst, sjukvård och kyrka ska finnas med i krisgruppen. Gruppen måste också jobba mer långsiktigt för att stötta, hjälpa och skapa förutsättningar för ett liv efter en tragedi.

Satu Mattsson har flera exempel på vilken handfast hjälp som behövs. Under tiden som passerat sedan maj 2011 har hon också kunnat följa hur fler kommuninvånare drabbats av svåra situationer i samband med olyckor. Ett av de senare exemplen är branden vid Textes HVB-hem i Norrtälje där tre personer dog i lågorna.

Olyckan när Satu Mattssons make Anders omkom var förstås helt oväntad. Maken, Sudden kallad, var en driftig man med mycket omkring sig. Efter hans bortgång flöt livet omkring familjen vidare och en mängd praktiska beslut måste tas i stort som i smått.

Det var räkningar som skulle betalas, abonnemang som skulle sägas upp och ett otal blanketter som skulle fyllas i. Och det i ett läge när det kändes näst intill omöjligt att ens öppna postlådan för att sedan ta itu med att sortera alla papper.

Satu Mattsson beskriver också ett av flera, som hon säger ”kalla” samtal. Det gick till Transportstyrelsen för att förklara varför en räkning för trängselskatt inte blivit betald i tid.

– Där ville de inte ta någon hänsyn till att min man just gått bort.

Vid sidan av de praktiska problemen fanns även behovet av stöd för att orka återvända till vardagen i övrigt.

Strax efter att olyckan inträffat ringde Anders Mattssons chef runt till socialkontor, vårdcentral och Norrtälje sjukhus för att be om hjälp för Satu Mattssons räkning.

– Han vågade inte ens berätta det för mig på en gång. Beskedet från sjukhuset var att jag skulle ta kontakt med psykakuten.

Det blev aldrig aktuellt. Hjälpen fanns på ett annat håll. Hos polisen.

– Polisen har varit ett enormt stöd för mig och min familj. Om jag träffade poliser på stan så frågade de hur jag mådde och jag var välkommen ner till stationen för att fika och ventilera händelsen. Det har känts tryggt.

– Jag hade inte klarat mig utan deras stöd och stödet från familj och vänner runt omkring.

Både Satu Mattsson och Jan Emanuel Johansson är övertygade om att mer finns att göra för den som råkat hamna i en svår situation.

– Det är absurt att man kräver som mest av en person när den har som allra minst energi i livet, säger Jan Emanuel Johansson.

Han menar att samhället inte bara ska ”släcka bränder” utan också ge ett mer långsiktigt stöd. Han hoppas att politiker även från andra partier i fullmäktige ska vara beredda att stödja hans förslag.

– Det här behöver inte vara någon stridsfråga. Alla resurser finns redan. Kommunen behöver inte anställa massvis med nya människor.

Och Satu Mattsson tillägger:

– Vad som helst kan hända vem som helst när som helst. Tiden hjälper till, men den läker inte såren.