Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hon fick en andra livschans - av en främling

Anne Lundqvist fick livsviktig hjälp genom Tobiasregistret.

Annons

Det har gått några år sedan Anne Lundqvist, 63, blev tröttare och tröttare. Det hade varit en tuff period på jobbet och flera närstående hade gått bort på kort tid.

– Jag åkte in till akuten med en bakterieinfektion och feberfrossa.

Men Norrtälje sjukhus kunde inte hjälpa henne utan Anne skickades vidare till Karolinska sjukhuset i Solna.

Där tog man benmärgsprov och så kom domen: hon hade akut myeloisk leukemi (AML). Det är cancer i benmärgen, som hämmar bildandet av nytt blod.

Anne Lundqvist behandlades med cellgifter, om och om igen. Hon låg på sjukhus i månader.

– En dag gick det inte längre, cellgifterna tog inte. Då var jag jättedålig. Jag vägde kanske 44 kilo.

När det har gått så långt är den enda möjligheten benmärgstransplantation, att en annan persons friska benmärg sätter fart på den sjukes blodbildning.

– Men läkaren sa ”du är för gammal”. Då gick jag ut och grät. Jag tänkte ”jag är inte klar, jag vill inte dö”.

Efter en stund kom läkaren och berättade att personalen kommit fram till att ge Anne en chans.

– ”Men det kommer att vara det värsta du har gjort”, sa doktorn.

Sjukhuset hittade en man med matchande benmärg i ett internationellt register. I det svenska Tobiasregistret fanns ingen som passade.

– Jag har försökt få veta något om donatorn, men de har inte avslöjat något. Men jag vet att det är vanligt att man får från Tyskland eller Italien. Jag hoppas att den kom från en italienare.

Innan en transplantation kan genomföras måste alla cancerceller utplånas, med hjälp av en oerhört stark dos cellgifter som även slår ut immunförsvaret. Anne fick lämna sjukhuset ovanligt snabbt efter transplantationen, men hon var inte alls frisk bara för att nytt friskt blod börjat bildas i hennes kropp.

Immunförsvaret var fortfarande nedsatt och Anne tvingades vara isolerad i ett helt år. Hon fick inte träffa folk inomhus, inte utsättas för solsken, inte ens ha krukväxter eftersom det kan finnas bakterier i jorden. Barnen handlade åt henne och lämnade kassen i dörren. Anne, som är en social person, fick träffa folk på facebook och på telefon.

Det är tre år sedan nu. Nu mår hon bra. Hon är inte lika pigg som förr och det är inte så lätt att anpassa sig till ett vanligt liv igen.

– Jag har levt som i en bubbla, kämpat för varje dag. Nu börjar jag krypa ut ur den. I sommar har jag varit i Grekland.

Anne känner tacksamhet mot den främling som genom att donera benmärg har räddat hennes liv. Hon tänker skriva ett brev till donatorn och be Tobiasregistret vidarebefordra det.

– Jag skulle vilja tacka honom och berätta att det gick bra.