Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Har Sverige en beredskapsplan?

Amalia Mattson skriver om Sveriges självförsörjning av mat.

Annons

”Vår beredskap är god. Detta gäller också ifråga om våra möjligheter att upprätthålla folkförsörjningen under de svårigheter och påfrestningar, under vilka de även utanför stående komma att ställas i händelse av ett stormaktskrig. Någon anledning till panik inför ett sådant läge finnes absolut icke. Vårt jordbruk har under de senaste åren alltmera hänvisats till hemmamarknaden. Det är bättre rustat än någonsin att på sitt område uppbära självförsörjningen.”

Detta sade statsminister Per Albin Hansson i ett tal på Skansen i Stockholm den 27 augusti 1939, några dagar före andra världskrigets utbrott. När han talade om vår beredskap så menade han både vår förmåga att försvara landet, men också vår förmåga att försörja oss själva med livsmedel. Min farmor har berättat att det var svårt att ta hand om all frukt och alla bär under krigssomrarna – ransoneringen på socker gjorde att man inte kunde sylta och safta på det sätt som man brukade. Men jag har inte hört något om att de behövde svälta.

Var står vårt samhälle i dag? Vår självförsörjningsgrad av livsmedel ligger på omkring 50 procent. Vi är mycket beroende av våra bilar för att kunna få fram varor, till exempel livsmedel, för att ta oss till jobbet, till affären, till dagis för att hämta ungarna… Bilar som till största del drivs på fossil olja, en produkt som tyvärr produceras av många instabila länder och diktaturer. Vi är också mycket beroende av elektricitet, mycket mer än vi var då Per Albin Hansson höll sitt tal 1939. På den punkten är vi kanske bäst säkrade då Sverige till stor del producerar den elektricitet som vi själva konsumerar.

Om vi hamnar i kris, hur gör vi då för att försörja vår befolkning på tio miljoner människor med mat? Ska vi låta varannan gå utan mat eller ska vi dela broderligt och bara äta frukost och lunch, men avstå från middag och kvällsmål? Oavsett ransonering, som verkar rimligt att införa i ett sådant scenario, skulle de som bor på landet och framförallt bönderna klara sig bäst, medan de som bor i våra storstäder skulle tvingas lita helt på statens förmåga att lösa situationen.

Vad skulle då staten kunna göra? Om man förbjöd utfodring med spannmål till djur, och det skulle slå hårdast mot grisar som till stor del föds upp på spannmål, skulle vi kunna öka utnyttjandet med närmare tio gånger. De flesta känner väl i dag till att det går åt tio kilo spannmål för att föda upp ett kilo kött. På detta sätt skulle vi kunna få loss tio gånger mera mat, men vi skulle också tvingas gå över till en mer ensidig och vegetarisk kost.

Efter denna insats ser jag inte hur man skulle kunna öka livsmedelsproduktionen nämnvärt förrän på flera års sikt. Potatis: om du spar all potatis, och använder den som utsäde nästa år, kan du öka skördarna betydligt, men då får du ingen matpotatis under ett år. Samma sak gäller med andra grödor, och talar vi om mjölk tar det flera år att föda upp mjölkkor av kvigkalvar. För att inte tala om den arbetsinsats som skulle behövas för att åter bryta odlingsbar mark utav skogsmark.

Min fråga till riksdagspolitikerna är nu: hur ser Sveriges beredskapsplan ut i den händelse att vi inte kan importera våra livsmedel?

På det lokala planet kommer jag som väljare att agera kravställare; jag kommer att göra vad jag kan för att börja ställa krav på våra kommunalpolitiker inför valet och jag kommer att kräva att vi ska öka vår livsmedelsproduktion i Norrtälje kommun. Som konsument kommer jag att använda min konsumentmakt och då jag går och handlar stötta lokala livsmedelsproducenter i synnerhet och svensktillverkade produkter i allmänhet. När jag går till affären och handlar kommer jag att ställa mig frågan ”vem ger jag mina pengar till” innan jag placerar något i varukorgen och går för att betala.

På detta sätt kan jag som medborgare bidra till att stärka vår beredskap, som i dag är sämre än den någonsin har varit i hela vår historia.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel