Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Har samhällskontraktet mellan medborgarna och staten brutits?

Annons

I en debattartikel i NT tangerar Lennart Rohdin (L) något väsentligt i samhällsutvecklingen. Tesen han driver är att Sverige alltmer är oförmöget att klara av större kriser. Det må vara flyktingskriser, skogsbränder, tsunamin med mera.

Anmäl text- och faktafel

Trots att Sverige i början av 1990-talet tog emot 100 000 flyktingar från Balkan hette det inte att det var kris. Men 2015 och tiden därefter talades det däremot om flyktingskris och asylpolitiken lades om 180 grader i stor politisk enighet. Hur kunde det bli så här?

Lennart Rohdin menar att det skett en betydande nedrustning av kärnverksamheterna i välfärdsstaten, samtidigt som efterfrågan på dessa tjänster ökat bland annat som en följd av den stora immigrationen efter 2012. Närmare 400 000 flyktingar kom till Sverige med eller utan asylskäl. Hösten 2015 var ”krisen” ett faktum både i medierna och i det politiska systemet.

Som situationen ter sig nu har vi ett stort gap mellan välfärdsresurser och behov hos befolkningen. Det märks inom de flesta områden som skolan, polisen, sjukvården, bostadssektorn, räddningstjänsten, järnvägen och så vidare, trots att Sverige har ett av världens högsta skattetryck. Lennart Rohdin skriver också i sin artikel ”ständiga sparbeting i kommunerna har skalat bort varje uns av marginal som är så nödvändig om det händer något oförutsett”.

Många undrar vad som ligger bakom den här utvecklingen, som lett fram till dagens situation. En sak kan man i alla fall konstatera är att när välfärdsbehoven ökade i samband med den stora invandringen från 2012 och framåt så skedde inga tillräckliga nysatsningar i välfärdssystemen.

Lennart Rohdin menar avslutningsvis i sin artikel att krisen 2015 egentligen inte var någon kris utan det var frågan om att Sverige inte var rustat för att ta emot 163 000 flyktingar under ett år. Han anlägger därmed ett globalistiskt och humanistiskt perspektiv och hävdar att Sverige trots allt bara tog emot ”en rännil av de skyddsbehövande i Europas närhet”.

Här förbiser emellertid Lennart Rohdin det politiska perspektivet på frågan. Det är viktigt om Sverige skall fortsätta att vara en ”humanitär stormakt” med en generös asylpolitik. Sverige var ju trots allt den nation inom EU som tog emot flest flyktingar per capita.

Men SOM-undersökningarna från Göteborgs universitet har visat i 25 mätningar sedan 1990 att andelen svenskar som har önskat en mer restriktiv migrationspolitik hela tiden har varit större än de som har önskat sig en mer generös. Den opinionen har sannolikt medfört ett demokratiskt underskott, som nu framträder i form av ett nytt politiskt parti, nämligen Sverigedemokraterna. Detta parti kan bli ett av det största i det kommande valet.

Det demokratiska underskottet har sannolikt också medfört att många väljare förlorat tilliten till välfärdsstaten. Det finns i sociologisk mening nämligen ett osynligt samhällskontrakt mellan medborgarna och stat, som just bygger på tillit. Innebörden av samhällskontraktet innebär bland annat att medborgarna förväntar sig att välfärdsstaten uppfyller sina löften och som motprestation betalar man sin skatt. Jag menar att det kontraktet nu är ifrågasatt av alltfler.

Slutligen undrar jag om Lennart Rohdin tycker att om Sverige skulle ha fortsatt med en generös immigrationspolitik om landet hade haft ett tillräckligt väl utbyggd välfärdsstat. Den frågan svarar han inte på.

Peter Gerdman, Norrtälje

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons