Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Givetvis ska barn få bra och god mat

Lantbruket i Sverige är en bransch hårt pressad av den internationella konkurrensen, trots att svensk produktion och djurhållning är i världsklass.

Annons

Att vara svensk bonde är att tillhöra en utrotningshotad art, som riskerar att försvinna och samtidigt göra landsbygden mindre levande.

Denna negativa trend sker alltså trots de goda varor den svenske bonden producerar. Vi kan med största säkerhet känna oss trygga när vi handlar svensk mat, trygga i att det är en frisk och sund produkt, fri från smitta och sjukdomar och att det är mat producerad på ett bra sätt.

Men det finns samtidigt något motsägelsefullt i att inte i möjligaste mån själva tillvarata det goda vi producerar i vårt eget land. I matvarubutiken är det du själv som konsument som väljer mellan produkterna och deras ursprungsland, ofta är det att välja mellan pris och kvalitet. Men när det kommer till skolmåltiden eller serveringen på åldringshemmet är det inte längre det hungriga skolbarnet eller den goda måltidsstunden gamlingen söker som får avgöra. Det är allt för ofta priset, och priset enbart.

Vi vet alla att en god produkt kostar några kronor mer. För man den tanken i ett ännu längre perspektiv, kan man lätt inse att några kronor mer för ett gott mål mat kan innebära skillnader på många olika sätt: skillnaden mellan ett vårdat landskap och en god djurhållning, eller skillnaden mellan den igenslyade åkern och den på betande kor tomma hagen. Anette Gustawson med flera gör en beundransvärt god insats i kommunen i sin strävan att kombinera två goda ting – bra svensk mat åt skolbarnen och därmed samtidigt ett stöd för svensk matproduktion.

Att ha en kostpolicy som förordar bra svensk mat till hungriga skolbarn är något som borde vara självklart. Att ge skolbarnen en ordentlig och god skollunch är att satsa på deras dag och deras utbildning. Serverar man dem istället något trött och halvdant kan man inte heller förvånas om det sätter ett avtryck i dagsprestation och ork.

Borgerligheten i kommunen har nu haft gott om tid på sig att göra slag i saken, visa färdriktningen och prioriteringarna. Både i vår kommun, men också på riksplanet. Om nu viljan hade funnits. Med en finansminister som nyligen klargjorde att det tycks oklart om han vill ha svenskt lantbruk kvar eller ej, från dag till annan, är det kanske inte så konstigt att mycket lite ännu har hänt. Frågan är varför samma oförmåga tycks gälla även på kommunnivå?

Vi måste värna skolbarnens luncher, givetvis ska unga växande barn få bra och god mat – i möjligaste mån svensk! Givetvis ska det svenska jordbruket vara bidragande till det! Dessa två är inga motsättningar. Det behövs nya, vidare tankar och något mer än denna ständiga jakt på kronor och ören! Och vad ska vi förresten ha vårt svenska djurskydd i världsklass till att skryta med – om det inte längre finns några svenska djur?

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel