Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ge lärarna mer tid för eleverna

Läsförståelse och matematikkunskaper har försämrats. Det var huvudbudskapet från Pisa-rapporten. Det gällde västvärlden i stort och Sverige i synnerhet.

Annons

Man ska inte dra förhastade slutsatser, men många menar att både skolan och eleverna håller på att gå vilse, därför att skolans roll och framtidens utmaningar inte längre är desamma.

I dag lever vi i ett expertsamhälle, så specialiserat och individualiserat att kunden (eleven) inte i första hand ser sig som medborgare och samhällsbyggare utan som enskild konsument. Rollen som konsument kan göra en tonåring osäker. Behöver jag verkligen gå i skola för att lära mig engelska? Det tycks ju gå lika bra framför datorn, när jag ser filmer, eller åker på språkresa. Och varför lära matematik när algoritmerna redan byggts in i våra apparater?

Mängder av information står till förfogande, allt mellan himmel och jord. Jag behöver inte ens kunna stava rätt på sökordet. Datorn korrigerar. Så vad ska vi med skolan till? Varför anstränga sig, om man kan skaffa sig ett ekonomiskt lukrativt liv på bekvämare genvägar? Kanske istället satsa på några få, färdigförpackade kunskapspaket?

I det ljuset ter sig den mödosamma kunskapsvägen som gör kunskapandet till en förmåga inte så lockande. Att söka breda och komplexa insikter är självklart en mer arbetsam och tidskrävande process.

På ett intressant seminarium, arrangerat av Norrtälje skolförvaltning, träffades nyligen rektorer, lärarutvecklare och politiker. I en workshop, som leddes av en IT-utvecklare, ställdes frågan: Vad behöver eleverna i framtiden? Det efterfrågade svaret: ”Mer IT i skolan”, gavs av några, men långt ifrån alla. Vi var några som menade att förmåga till omdömesbildning är en ännu viktigare framtidsuppgift. För inte ska vi väl överlämna åt ”experter” att stå för omdömesbildandet och samhällsvärderingarna?

Lättillgänglig och viktig information finns på nätet men förmågan att handskas med informationen kräver en balanserad, mogen och omdömesgill användare. Det väsentliga måste särskiljas från obetydligheter. Det kanske är här som skolans stora uppgift kommer in: att lära barn och ungdomar att bli värderande, skapande och kunskapande varelser som kan ta ansvar för egen och samhällets utveckling.

Omdömesförmåga kommer att efterfrågas alltmer i framtiden. Ska den utvecklas får vi tänka mer vidsynt. Både Handens, Hjärtats och Huvudets omdömesbildning måste uppövas, på olika sätt, varje skoldag. Den intellektuella skolan behöver helt enkelt kompletteras, annars blir vi känslomässigt och socialt handikappade men också oförmögna att handskas med ett samhälle som så väl behöver en humanistisk värdegrund och ett vidare kunskapsbegrepp.

Vi skolpolitiker har alltför länge haft en onyanserad tilltro till alla abstrakta utvärderings-, betygs- och kontrollapparater. Kvantifieringar är lätt att handskas med, men de är otillräckliga. Dessa transaktionssystem drar dessutom orimligt mycket tid och pengar.

I det ”skred” Pisa-undersökningen orsakade får vi samla hop stenarna, sortera och omvärdera, och börja med det primära: att se till att lärarna får mer tid med sina elever, liksom tid att prioritera själva kunskapsprocessen, den som alltid sker i barnet självt. Informationen finns alltid kvar. Det är ”kunskaparen” som ska komma i centrum.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel