Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gängbrottsligheten måste stoppas här och nu

Annons

Regeringen har tagit initiativ till en snabb politisk beredning av åtgärder mot den samhällsfarliga gängbrottsligheten. En parlamentarisk kommitté där riksdagens alla partier utom Sverigedemokraterna ingår skall komma med förslag, som kan tränga tillbaka gängbrottsligheten, som bland annat innebär sprängningar och dödsskjutningar. Kommittén havererade visserligen den 21 september när flera partier hoppade av.

Anmäl text- och faktafel

Förslag som behandlas är straffskärpningar, anonyma vittnen, kronvittnen, visitationszoner, vistelseförbud, minskade ”straffrabatter” för unga lagöverträdare med mera. Gemensamt för förslagen är att de bara några år sedan ansågs som stridande mot rättsstatens principer.

Vad är det som hänt? Utvecklingen av dödsskjutningar drabbar numera helt oskyldiga människor. Sprängningar har berört hela kvarter och bostadsfastigheter.

Har det funnits några tecken tidigare på vad som skulle komma? Kriminologen professor Marie Torstensson med flera varnade redan för 20 år sedan att ungdomsbrottsligheten skulle komma att utvecklas i en allvarlig riktning om inte åtgärder vidtogs.

Den allvarliga brottsutveckling vi ser i dag har sannolikt haft en grogrund i folkdjupet sen många år tillbaka. Utvecklingen är således ingen ”blixt från en klar himmel”.

De återkommande varningarna togs inte på allvar. Det finns sannolikt flera skäl till detta. Ett är den politiska konformismen som också ”spillt över” på vetenskapssamhället. Det politiska systemet har en inneboende tendens att förskjuta information som kan upplevas som ett hot mot den politik man fört och varit ansvarig för.

Vetenskapen är mer beroende av det politiska systemet än många tror. Särskilt forskning som kan kallas ”myndighetsforskning” där Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett tydligt exempel. Även universitet och högskolor är på olika sätt sammanlänkade med den politiska makten. Anslag, utnämningar med mera är exempel på styrmedel.

När jag arbetade på BRÅ, socialtjänsten, Kriminalvården och socialdepartementet bland annat med frågor om ungdomsbrottslighet var ”tidiga åtgärder” ofta i fokus. De flesta så kallade ”tidiga åtgärder” visade sig verkningslösa, enligt min mening, men har använts i debatten likt ett mantra att kunna påverka utvecklingen. Förebyggande åtgärder enligt lag och författning förekom då liksom nu inom MVC, BVC, förskola, skola, socialtjänst med mera.

Resultaten av sådana insatser är svåra att styrka i evidensbaserad forskning. Förmodligen är de krafter som skapar avvikande beteende och brottslighet i folkdjupet så kraftfulla att de inte kan inte nås med den typen av samhällsåtgärder. Tyvärr insåg inte ”vissa” kriminologer” detta utan ställde sig på maktens sida, och meddelade att ”vi är på rätt väg”.

Jag hör ofta från vänsterpartierna och andra debattörer att ”vi måste satsa mer på förbyggande åtgärder”. Men nu gäller främst att satsa på åtgärder som kan hejda utvecklingen här och nu. Det som nu sker kan således inte påverkas av ”förebyggande åtgärder” som borde ägt rum för länge sen.

På längre sikt måste vi däremot skapa ett samhälle som är mer välintegrerat än det är i dag. När klockan är en minut i tolv måste de politiska krafterna i Sverige ta fram ett brett handlingsprogram som först och främst tar sikte på det kortsiktiga och i andra hand det långsiktiga. Sverige har nämligen flest sprängningar och dödsskjutningar per invånare inom EU. Och Norrtälje ligger bara cirka 70 km fågelvägen från Tensta, där de stora problemen finns. Har kommunen någon beredskap?

Peter Gerdman, Norrtälje

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel