Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fullt naturligt att ingen vill ha samarbete

Sverigedemokraterna har inte fått ut mycket av sin vågmästarposition i riksdagen. Det är bara i undantagsfall som partiet kunna påverka vilka beslut riksdagen fattat. Och i partiets profilfråga, invandring, har partiet inte påverkat alls.

Annons

Det är därför inte så konstigt om partiledaren Jimmie Åkesson börjar bli desperat. Antagligen var det därför han i en intervju i söndagens Svenska Dagbladet öppnade för att lägga invandringspolitiken åt sidan, och istället diskutera samarbete i andra frågor.

Det här utspelet avvisades omedelbart av övriga partier. Ingen var intresserad av att samarbeta med Jimmie Åkesson. Istället fick han mycket hård intern kritik för sitt utspel, och han tog i går också i princip tillbaka det. ”Jag kommer inte att släppa fram en regering aktivt utan att vi får något tillbaka i invandringspolitiken”, sade han i gårdagens Aftonbladet.

Det är lätt att förstå varför övriga partier inte vill samarbeta med Sverigedemokraterna. Partiet har en bakgrund i nynazismen, och har fortfarande en klart främlingsfientlig politik. Partiets hela politik bygger på motstånd mot invandring och flyktingar, och på överdrifter och lögner om invandringen.

Ett bra exempel är att sverigedemokrater ofta anger att Sverige tar emot 100 000 invandrare per år. Vad de då medvetet undviker att berätta är att den absolut största invandrargruppen är svenska medborgare, som står för cirka 20 000 av de 100 000. De låter också att berätta att 30 000 icke-svenska medborgare utvandrar från Sverige varje år. Syftet är få invandringen att framstå som större än vad den i verkligheten är, och därmed öka rädslan för invandring.

Eftersom sverigedemokraternas syn på invandring och flyktingar står mycket långt från de övriga riksdagspartierna är det därför inte konstigt att dessa inte vill ha med Sverigedemokraterna att göra. Det är istället fullt naturligt. Övriga riksdagspartier vill helt enkelt inte samarbeta med ett parti vars hela politik bygger på att medvetet öka människors fruktan för andra människor.

Den här motviljan mot samarbete är inte odemokratisk, som sverigedemokrater ofta hävdar: ”det är odemokratiskt att strunta i ett parti som stöds av tio procent av väljarna”. Enligt vissa opinionsmätningar stöds de rödgröna partierna över 50 procent av väljarna. Trots det är det inte odemokratiskt av alliansregeringen att strunta i de rödgröna partiernas åsikter. Dels är det valresultat som gäller, inte opinionsmätningar. Dels finns det ingenting i de svenska grundlagarna som säger att en majoritet i riksdagen måste ta hänsyn till minoriteten.

I invandrings- och flyktingfrågor tycker en förkrossande majoritet i riksdagen, knappt 95 procent, att Sverigedemokraternas politik är usel och vedervärdig. I det läget skulle demokratin fungera mycket dåligt om majoriteten inte skulle kunna strunta i denna lilla minoritet.