Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fullt av trolleritrick i styrets skolbudget

Annons

Varför räknar styret upp priser och löner med bara en procent i skolbudgeten, när man vet att ökningarna kommer att bli betydligt större? Varför pratar man om satsningar samtidigt som man döljer besparingarna genom att kalla dem något annat? Varför redovisar man inte det bidrag för att öka likvärdigheten, som Skolverket delar ut för 2019? Frågorna är många. Vi börjar med den första frågan.

Anmäl text- och faktafel

För att underlätta arbetet för kommunerna beräknar Sveriges Kommuner och Landsting några gånger per år kommande pris- och löneökningar. För 2019 har man kommit fram till att budgeten bör ökas med 2,7 procent för att kompensera för stigande priser och löner. Det betyder att om man kompenserar med 2,7 procent, så har man varken satsat eller skurit ner.

Skolverket, som fördelar det statliga stödet, ställer som krav att kommunerna inte ska spara på skolan. Kravet innebär att kommunerna måste räkna upp priser och löner enligt konsumentprisindex (KPI), som för närvarande ligger på två procent. Egentligen är det alldeles för lågt, då skolans kostnader till största delen utgörs av lönekostnader och dessa i dag ökar snabbare än priserna.

För att fullt ut kompensera för pris- och löneökningar skulle man i stället behöva räkna upp budgeten enligt SKL:s anvisningar med 2,7 procent eller mer. Man gör varken det ena eller det andra – man gör en uppräkning på en procent. När året är slut kommer skolan att ha överskridit sin budget med närmare två procent, om man inte lyckas spara någon annanstans.

Varför gör man så här? Förklaringen är att man inte vill prata om besparingar. Därför tar man tio miljoner eller hälften av de pengar som skulle gå till pris- och löneökningar och lägger dem på strukturbidrag, extra satsning och obligatorisk lovskola i stället. Simsalabim – så kan man plötsligt prata om satsningar i stället.

Nu blev det visserligen en utgiftspost till och dessvärre ökar den underskottet. Nu räcker det inte med besparingar på närmare två procent. Nu måste man spara mellan två och tre procent.

Dags för nästa trolleritrick. Man döper om besparingarna till verksamhetsförändringar. Det tidigare styret kallade det för effektiviseringar. Det spelar egentligen inte så stor roll vad man kallar det, det är ändå besparingar. I båda fallen innebär det att personalen måste göra samma saker som tidigare fast på kortare tid och i värsta fall med färre anställda.

Så till den sista frågan, den om det statliga bidraget för att öka likvärdigheten. Varför redovisar man inte det i skolbudgeten? Svaret är förmodligen att man inte säkert vet, om man kommer att få något bidrag. Riksdagen har nämligen bestämt att bidraget inte ska betalas ut till de kommuner som skär ner på skolan. Det är avsett att användas för att öka likvärdigheten – inget annat.

För 2018 var Skolverkets bidragsram 1 miljard kronor. Norrtäljes andel var då 4,3 miljoner kronor. För 2019 är ramen 3,5 miljarder och Norrtäljes andel 14,7 miljoner. För 2020 är ramen fastställd till 6 miljarder, vilket bör ge Norrtälje runt 25 miljoner, förutsatt att andelstalet inte ändras.

Det här är ofantligt mycket pengar, som styret, genom att man håller på och dribblar med siffrorna i budgeten, riskerar att gå miste om. Att man kallar besparingen, som enligt uppgift är på 24,3 miljoner, för verksamhetsförändringar lär knappast hjälpa. Skolverket lär nog upptäcka vad som försiggår.

Våra politiker vill kunna säga att de satsar på skolan, men de vill inte höja skatten och de som får ta smällen är de som arbetar i skolan – personalen och barnen. Så ser kopplingen ut mellan pengarna och den stigande ohälsan.

Det är tydligt att det handlar om en medveten strategi. Man kan härska, inte bara genom att söndra, utan också genom att undanhålla information. När de verkliga förhållandena döljs, så blir det svårt för oss i oppositionen att granska, förstå och argumentera.

Alla skulle sannolikt må bättre, om vi slapp dubbla budskap – även kommunledningen.

Christina Hamnö (V)

Lars Dalquist Öhlén (V)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel