Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Friska grödor behöver frisk jord

För hundra år sedan levde ännu de flesta människor i ett bondesamhälle, eller i dess närhet. Man var därför förbunden med de naturprocesser som skapade förutsättningar för liv och överlevnad. Årstidsväxlingar, väderlek, jordmån, vatten-, luft- och värmeförhållanden var omständigheter man var beroende av och involverad i.

Så är det inte längre. I dag har vi blivit alltmer främmande för naturförloppen. Klyftan mellan människa och natur har växt och blivit den underliggande orsaken till de miljöproblem och klimatförändringar som hotar vår egen existens.

Att akuta åtgärder behövs är ställt utom allt rimligt tvivel. Vi måste snabbt ställa om. Det ger anledning att engagera sig politiskt och att utveckla tekniska lösningar som är ekologiskt hållbara.

Men det räcker inte. Miljölagar och teknologi förändrar varken tankevanor eller beteendemönster. Vi behöver ett nytt sätt att tänka. Så länge naturen betraktas som råvarukälla förblir den en abstraktion för oss. Analytiskt tänkande skapar en verklighetsuppfattning där omvärlden sönderdelas och reduceras till ”bitar”. Som om naturen vore ett pussel att lägga.

Levande sammanhang låter sig inte fångas enbart med logik. Ekologi, som betyder samspel, är snarare en komplex väv, ett samverkande där orsak-verkan-tänkandet är otillräckligt för att fånga livets lagbundenheter. Ett nytt sätt att kunskapa måste komplettera det traditionellt kausala, annars förblir det levande osynligt för oss.

Växten, som vi ofta skyndar förbi, är intimt förbunden med sin omgivning och lever av denna intimitet. Tar och ger, är själv i ständig förvandling, från frö-, grodd-, blad-, blom- och fruktbildning till vissnande och upplösning. Tillväxtprocesser och dödsprocesser verkar sida vid sida.

Om vi saktar in lite, böjer oss ned och riktar vår uppmärksamhet mot växten och dess omgivning behöver vi inte genast dra slutsatser, kategorisera eller namnge - bara intresserat iaktta. Förmågan till fördomsfri, uppmärksam iakttagelse är grundförutsättningen för att få ett vårdande förhållande till naturen. Hur skulle vi kunna vårda något vi inte lyssnat av och lärt känna?

Det levande utvecklas i rytmiska processer. Utan ett bildartat processtänkande missar vi det väsentliga. Intresse och iakttagande skapar en ”bro” mellan den forskande och objektet. Denna förbindelse är nödvändig för att kunna avläsa naturen och ge oss de uppslag vi behöver för att kunna stödja naturens egna strukturer.

Den odlare som främst inriktar sig på avkastning har nog börjat i fel ända. Den som istället frågar sig vad jorden behöver för att komma i balans och som långsiktigt bygger upp en rik och bördig jordmån kommer tids nog att belönas. En frisk jord ger friska grödor. Först när vi stärker jordens vitalitet kan vi tala om hållbart jordbruk.

Det gamla bondesamhällets tid är förbi. Men om vi inte återerövrar närheten till det levande är vi illa ute. Jorden är en levande organism och vill vi inte förstå det hjälper varken teknologi eller politik. Vägen framåt handlar främst om att öva upp närvaro, uppmärksamhet och processtänkande … och att böja sig ned och förundras lite oftare.

Mats Wilzén (MP), Söderbykarl

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel