Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förvånande att Lennart Rohdin har så djupa kunskapsluckor

Annons

Det är inget märkligt att blanda äpplen och päron. Men problemet uppstår när man inte kan skilja på dessa två fruktsorter.

Men redan här får Lennart Rohdin (L) problem i sin replik till mig i NT.

Anmäl text- och faktafel

För det första var det regelverk som styrde asyl- och invandring åren 2006-2015 i praktiken bristfälligt och skilde inte asylinvandring från ”vanlig” invandring. Det betydde att de som passerade gränsen till Sverige kunde tillhöra båda grupperna.

År 2015 var det dessutom fråga om ren massinvandring som samhället inte klarade av. Sverige införde då gränskontroller i ett brett politisk samförstånd och vi fick EU:s hårdaste asyl- och invandringspolitik. Den gäller fortfarande.

Sverige saknade helt enkelt resurser att ta hand om de cirka 400 000 asylflyktingar och immigranter som kommit efter 2012. Om man granskar hur många i denna grupp immigranter som hade verkliga asylskäl så var andelen kanske 30-40 procent.

Och det är här problemen med äpplen och päron dyker upp igen. Sverige saknade förmågan att på ett inledande stadium vid mottagandet att skilja asylflyktingar från den övriga gruppen, vilket medförde att mottagandesystemet brakade samman. Förutom att många samhällsinstitutioner nu uppvisar kristecken på grund av resursbrist så finns det dessutom många invandrare som saknar asylskäl kvar i landet och har fått eller skall få avvisningsbeslut. Det rör sig kanske om cirka 100 000 människor som nu lever i en skuggtillvaro utan rättigheter. De riskerar att bli utnyttjade och utsatta för brottslighet.

Den här utvecklingen nämner inte Lennart Rohdin alls utan han fortsätter oförtrutet att predika sin dogmatiska humanism utan sidoblickar på våra samhällsproblem.

För det andra kör Lennart Rohdin i diket när det gäller kostnaderna för invandringen. Det skall sägas direkt att det är vetenskapligt svårt att mäta dessa kostnader. ESO har nyligen gjort ett försök. Där konstaterar man att eftersom integrationen blir sämre ökar kostnaderna och de uppgår nu till 74 000 kronor per år och invandrare.

En annan siffra som nationalekonomen Joakim Ruist vid Göteborgs universitet redovisat är en procent av BNP eller 40 miljarder per år. Andra beräkningar slutar på 90 miljarder per år. Ekonomen och forskaren Jan Tullberg beräknade kostnaderna 2015 till 600 miljarder det året invandringen var som störst.

Men Lennart Rohdin bortser konsekvent från de stora sociala, ekonomiska och politiska kostnader som den stora invandringen har fört med sig och talar istället om ”världens högsta trösklar” som det stora problemet. Han borde istället diskutera det bristfälliga regelverk som gällde vid mottagandet och ytterst medförde den svåra politiska situation Sverige hamnat i. Resultatet blev också Europas hårdaste asylpolitik. Dessutom feltolkar han samtliga SOM-undersökningar sedan 1990 där andelen som vill ha en mer restriktiv invandringspolitik har varit större än den som vill ha en mer generös.

Och det mesta tyder också på att de stora politiska partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna, inte lagt örat till marken och lyssnat av opinionen. Det är ett viktigt skäl till att Sverigedemokraterna nu blir ett av Sveriges största partier.

Det är förvånande att en före detta statssekreterare har så pass djupa kunskapsluckor inom det område han arbetat politiskt. Men det är väl det priset vi får betala när politikerna lämnar sakligheten och blir dogmatiker.

Peter Gerdman, Norrtälje

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons