Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fortfarande oklart varför ejdrarna minskar

I våras gjordes en stor inventering av sjöfågel i kommunen. Som väntat är det dyster läsning när det gäller ejdern, men det finns även ljuspunkter.

Ejdern har minskat dramatiskt i antal och fortfarande finns ingen entydig förklaring till varför. Mellan 1975 och 2001 var antalet ejdrar i området stabilt runt 3 500 häckande par. Sedan dess har de minskat med drygt två tredjedelar till 1 060 par 2013.

Ejdern är fortfarande den talrikaste arten i skärgården, men i ytterskärgården är den nästan borta. Däremot tycks antalet ha ökat något i innerskärgården.

Svärtan, som var den fjärde vanligaste arten 1975, har nästan helt försvunnit från det inventerade området. Den största minskningen av svärta skedde mellan 1975 och 2001, då antalet häckande par sjönk från 500 till 12. Men minskningen har fortsatt: 2013 hittades bara två häckande par.

Det finns glädjeämnen också. 16 av 34 inventerade arter verkar vara på väg att återhämta sig och har legat still eller ökat i antal sedan 2001.

Tre arter har faktiskt ökat kraftigt sedan 2001. Det gäller storskraken, viggen och silvertärnan som mer än fördubblats på tolv år.

Andra arter har ändrat sitt beteende och flyttat. Tordmulen har ökat från tre häckande par 2001 till 90 häckande par 2013. Tidigare minskade den kraftigt eftersom den varit ett lätt byte för minken. Ökningen har skett längst ut i ytterskärgården, där alla de häckande tordmularna hittades på samma ö, dit minken inte tagit sig.

Grågåsen har minskat i skärgården för att i stället häcka vid insjöar.

Skrattmåsen har gjort tvärtom, viket har gett en ökning med 100 häckande par i skärgården från 16-17 par 1975 och 2001 till 116 par 2013.

Sjöfågelinventeringen ägde rum i maj och juni och utfördes av Bill Douhan och Roine Karlsson från Roslagens ornitologiska förening. De tillbringade sammanlagt åtta dagar under tre perioder mellan 1 maj och 12 juni åt att söka igenom alla stränder mellan Marholmen och Söderarm med båt och räkna alla sjöfåglar de kunde se. Länsstyrelsen bidrog med 30 000 kronor.

Ytan de inventerade är 125 kvadratkilometer stor och ca fyra landmil lång i öst-västlig riktning som delades in i sex områden.

En sådan omfattande inventering har inte gjorts sedan 2001. Innan dess gjordes en större inventering 1975, dock något bristfällig i den yttersta skärgården.

Egentligen skulle inventeringen ha börjat redan under andra halvan av april, men Bill Douhan och Roine Karlsson stoppades av dimma. De tror dock inte att den sena starten påverkat inventeringens resultat. Dimman berodde på att våren var sen och havet kallt, något som även gjorde att fåglarna kom igång med häckningen senare än vanligt.