Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Folkmordet i Srebrenica som aldrig får glömmas, aldrig förlåtas

11 juli 1995. Bomber sprängs, kvinnor våldtas och civila människor skjuts den ena efter den andra ihjäl. Lördagen den 25 juli 2020, minns vi Srebrenicamassakern som för 25 år sedan inleddes av den serbiska militären i staden Srebrenica, i östra Bosnien-Hercegovina.

Kriget som slutade i ett folkmord, i en etnisk rensning på 8372 civila bosniska muslimer som FN misslyckades med att försvara. 8372 liv för mycket – en sorg som aldrig får förlåtas, aldrig glömmas och aldrig någonsin tystas. Folkmordet som skedde i Bosnien-Hercegovina är en spricka och minst sagt ett djupt sår i Europas historia. I dag räknas det som hände i Bosnien som det värsta brottet mot mänskligheten i Europa sedan andra världskriget.

Det var under Ratko Mladics, Radovan Karadzics och Slobodan Milosevics militär som 15 000 kvinnor våldtogs och över 8 000 oskyldiga pojkar och män som avrättades i Srebrenica. Kriget som tog över 100 000 människoliv. Jag kan inte förstå att det här handlar om mitt hemland. Det är surrealistiskt och ofattbart. Kriget har satt sin prägel och lämnat kvar spår som präglar Bosniens politiska läge än idag. Men värst av allt har det lämnat ärr, minnen och en djup sorg hos oskyldiga människor som kommer att följa dem livet ut.

Jag skriver den här artikeln för att uttrycka min ilska och sorg för den smärta som den serbiska regimen orsakat mitt hemland och mitt folk. För det som min mamma och pappa, min farbror och min farfar fått utstå och genomgå. Men långt ifrån bara dem. Jag skriver för alla de människor som flytt kriget i Bosnien, för dem som mist livet och för dem som varje dag sörjer och bär bördan efter en saknad.

Men jag skriver framförallt till oss som lever idag. Vi bär framtiden i våra händer. Vi bär ansvaret till att historien aldrig någonsin får upprepas igen. Det är vår skyldighet som medmänniskor att försvara och stå upp för demokratin och de mänskliga rättigheterna - de som gäller ALLA människor, oavsett hudfärg, etnicitet eller religion.

I dag pratas det alldeles för lite om kriget i Bosnien som inträffade för 25 år sedan. Okunskap gör oss sårbara. Genom att vara tyst, blir någon annans röst hörd. Vår tystnad förlåter det hemska som hände civila människor - civila kvinnor, män och barn. Det är vår plikt som medmänniskor att utbilda oss och lära från historien – göra allt för att den inte ska få upprepa sig.

I dag finns det otroligt nog de som nekar folkmordet i Srebrenica, vissa av dem belönas även med nobelpris. Det är orättvist. Fascism, extremism och hat får inte under några som helst omständigheter ta plats i vårt samhälle. Kunskap är makt, vårt starkaste vapen. Den kan ta oss precis vart vi vill.

Vi måste lyfta historien och sprida kunskap om folkmordet i Bosnien, det som den civila bosnienmuslimska befolkningen ofrivilligt utsattes för mellan åren 1992-1995. Vi får aldrig glömma eller förlåta det som hände i Srebrenica. Inte i dag, inte i morgon – aldrig någonsin.

Ajla Obradovac, Färsna

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel