Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Far och son Storäng bärgade SM-guldet – Robin: "Guld värt att nå såna framgångar tillsammans med farsan"

Leif och Robin Storäng nådde hela vägen till guld när den andra deltävlingen av två i isracingens sidovagnsklass avgjordes. I den första deltävlingen i Hofors var Storängs bästa svenskar, i den andra i Årsunda blev de tvåa. Guld totalt.
– Vi åker bara bättre och bättre och är självklart nöjda med detta, säger pappa Leif.

Annons

Den första deltävlingen ägde rum i mitten av februari på isen på sjön Tolven utanför Hofors. Där vanns sidovagnsklassen av finländaren Jani Aronen (som inte räknas med i SM), före far (förare) och son (burkslav) Storäng.

Nu i den andra deltävlingen på isen utanför Årsunda stod åter Aronen överst på podiet, men nu med Daniel Andersson före Rånäs-Norrtäljeduon Storäng i den ordningen efter sig. En första och andraplats i SM gav därmed den ädlaste medaljen för "Storängarna" som därmed nådde hela vägen för första gången på isbana.

– Vi hade ett brons sen tidigare på is och vi har ett SM-silver i backe som vi tävlar på under sommarsäsongen, säger Leif Storäng.

Med tanke på den milda vintern kan Årsunda ha varit säsongens sista istävling för Storäng och sättet det då slutade på betyder mycket inför sommaren för familjeduon som tävlat i sidovagn sedan 2009.

– Det är klart att man får blodad tand när man kör hem ett SM-guld, säger Leif. Att få ett sådant här kvitto på att vi klarar av att bemästra en sidovagn på det sätt vi gör är jäkligt kul och ger självförtroende som vi tar med oss.

Robin är självklart också mycket glad åt framgången.

– Det är ju det här vi jobbat för, säger han. Och det är verkligen kul att nå sådan framgång med farsan. Det är guld värt!

Ja, bokstavligen också.

Att åka ihop med sin far har fördelar, menar Robin. Inte minst när det gäller samspelet mellan förare och burkslav.

– Vi känner ju varandra extremt väl och har åkt mycket ihop, det är klart det ger något extra, säger Robin. Vi har också en väldigt öppen dialog där vi kan ha åsikter som vi för fram till varandra när vi gör några fel. Det är klart att det då blivit både sura och glada miner, vi har haft våra duster, men samtidigt vet vi vikten av att vi pratar.

Nu är alltså siktet snart riktat mot sommarsäsongen och backtävlingar. Med en rejäl dos självförtoende innan för tävlingsdräkterna.

– Vi tar en sak i taget, det kostar ju en del det här, men vi ska vara med i backarna, säger Leif.