Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ett gott minne kan hjälpa oss nu som då

Året 2013 håller på att lida mot sitt slut. Likt de flesta år kommer en del av det som hänt fastna i minnet livet ut, medan andra händelser kommer falla i glömska. Med allt från meteoritexplosion över rysk stad,

Obamabesök och avlyssningsskandaler, till svenskt VM-guld i ishockey. Men vad har egentligen präglat det svenska politiska året 2013? Vad kommer vara värt att dra sig till minnes nästkommande år?

Vad som kan anses ha varit ett av höstens främsta trätoämnen, är det utan tvekan striden om den så kallade ”brytpunkten”. Striden resulterade i att oppositionen, som inte ville sänka inkomstskatten för cirka en miljon löntagare, körde över regeringen. Det var sannerligen länge sedan våra riksdagsledamöter levde vilda västern, och bortom allt allvar var det ändå rätt underhållande att bevaka de känslofyllda debatterna som ägde rum innan beslutet rörande ”brytpunkten” togs.

Utöver de enskilda sakfrågorna i Riksdagens kammare har diskussionerna om regeringsalternativen inför valet nästa år varit heta. Alliansen med Fredrik Reinfeldt (M) i spetsen var mycket hård i sin kritik mot specifikt Stefan Löfven (S), som inte ville presentera hur Socialdemokraternas regeringsalternativ såg ut. Alliansens företrädare menade att gå till val utan regeringsalternativ varken var hederligt eller schysst mot väljarna.

Nu har i alla fall Löfven bestämt sig – han vill ha en ”S-ledd regering”. Därutöver har han pekat ut Miljöpartiet som en speciellt god samarbetskamrat. Vid sidan av det nämner han även Folkpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet som potentiella kompisar, utan inbördes ordning. Löfvens lilla charmoffensiv gentemot de två borgerliga partierna mottogs med svalt, nästintill iskallt intresse.

Återstår gör endast Vänsterpartiet, vilket skapar en mycket snarlik situation som vid förra valet då Mona Sahlin (S) gick till val på ett rödgrönt samarbete – vilket resulterade i en bitter valförlust. Ytterligare en sak som kommer ihågkommas är Sverigedemokraternas oantastbarhet, med alltjämt stigande opinionssiffror trots ständigt obekväma avslöjanden tillika skandaler inom den egna medlemskåren. Vad säger det egentligen om partiet, eller snarare, vad säger det om deras väljare och deras förväntningar på sina representanter?

Snart ringer klockarna in det nya året, med nya utmaningar som väntar och löften som skall infrias – mycket står på spel. Kanske är det värdefullt att försöka minnas detta år extra mycket, för det är av historien vi lär oss. Ett samhälle som minns är också ett samhälle som bäst slingrar sig igenom utvecklingens minfält.

Låt oss alla gemensamt avlägga ett nyårslöfte om att försöka minnas föregående år lite bättre. Kanske kan det hjälpa oss att undvika åtminstone en mina, som annars hade fallit i glömska.