Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En urban ulv i trendiga fårakläder

Nu när de tre nationella valen skall avgöras i september, samt EU-valet i maj, behöver alla valbara aktörer lägga korten på bordet och visa vad man står för. Alldeles för många väljare bestämmer sig för vem man ska lägga sin röst på i kön till vallokalen.

Annons

Det kan ha varit en snygg affisch, ett bra uttalade i en radiointervju, förtroendeingivande retorik eller kanske bara ett välklingande partinamn som passar i tiden. Det kan helt enkelt vara så att partiet i fråga faller väl inom ramen för en trendkänslig urban livsstil där tunnelbanan aldrig är mer än två minuter bort, samt där det ligger i tiden att tycka att miljön är viktig, även fast man kanske inte ens vet skillnaden på KRAV-bananer och vanliga bananer.

Det är givetvis inget fel med att bry sig om miljön, men det blir en smula löjligväckande när det blir en lika viktig accessoar som de färgglada gympadojorna på fötterna eller surdegen i skafferiet.

Partiet som åsyftas är föga förvånande Miljöpartiet. Med en ungdomlig och modernistisk utstrålning attraherar partiet unga människor som en sockerbit lockar till sig getingar. Men vad tycker egentligen partiet? Låt oss lämna Södermalm och Majorna för ett ögonblick och ta en titt på deras politiska ställningstaganden.

Till att börja med kan man observera att partiets gräsrötter har bra mer långtgående (socialistiska) visioner än partiledningen som fick se många av sina ställningstaganden överkörda vid den senaste kongressen. Trots de många unga personer som hittar till Miljöpartiet beslutade man att fördubbla arbetsgivaravgiften för unga, vilket den cyniske hade kunnat tolka som ett redigt knivhugg i ryggen.

Partiet uttrycker också stark skepsis gentemot ekonomisk tillväxt. Utan denna ”vådliga” tillväxt kommer i synnerhet unga människor i högre grad stå utan arbete samt att finansieringen av vår gemensamma välfärd sakteligen kommer kollapsa när det inte finns några pengar att tillgå.

I sitt partiprogram menar de att man är villig att genom ökat skatteuttag trappa upp den offentliga konsumtionen på bekostnad av den privata. Detta är en tydlig förskjutning av den individuella friheten att göra vad man vill med sina egna surt förvärvade penningar till det allmännas bästa, vilket är högst svårdefinierat.

I onsdags meddelade de att man vill höja inkomstskatten med fem miljarder kronor. Utöver det vill man höja bensinskatten kraftigt, vilket kanske är välkommet i storstäderna, men fullständigt förödande på landsbygden där bilen är en förutsättning. Det är till synes sympatiskt att i ena steget hävda att man värnar miljön och klimatet, för att i andra steget drämma till med ett alexanderhugg som försätter vanligt folk i en prekär situation.

Säga vad man vill om Miljöpartiet men är det något de kan så är det framstå som både älskvärda och reko, samtidigt som man lägger krokben för hela svenska folket.