Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En tidlös skola kräver lyft blick

Supervalåret är här och de politiska beteskrokarna är redan utkastade i väntan på napp. Tillsammans med jobben verkar skolan träda fram som en av de dominerande valfrågorna. Tyvärr uppdagas ett problem i och med detta.

Skolan har sedan länge varit ett område för politiker att gång på gång bevisa sin nyckfullhet och politiska ”handlingskraft”. Ofta befinner sig debatterna på en nivå där detaljfrågor, såsom betyg från årskurs X eller surfplatta åt alla elever, regerar.

En långsiktig vision för skolan formuleras knappast av diverse knaperstekt valfläsk eller specifika punktinsatser, som i huvudsak ger effekter på kort sikt. Den svenska skolan befinner sig i evinnerliga reformprocesser eftersom nya förändringar ofta leder till nya problem, som i sin tur måste lösas. Ur ett partipolitiskt perspektiv är skolan i ständigt behov av en ny omdaning.

Denna förändringsiver leder inte sällan till förvirrade lärare, mer byråkrati och en studiemiljö som präglas av oro. Därför måste blicken lyftas för att skapa ett långsiktigt förhållningssätt till skolan. Låt skolan vila och utvecklas i takt med samhället. Skolan ska nämligen inte vara en experimentverkstad för framtidsdogmatiker.

I debatten om skolan tenderar många färgstarka debattörer högljutt att efterfråga mer pengar, eftersom just detta tydligen löser allsköns problem. Givetvis skulle högre lärarlöner vara en positiv del i att skapa större engagemang och framtidstro i det dagliga arbetet, men i en ny OECD-rapport visar det sig att det kan vara elevernas egen inställning som påverkar studieresultaten mest. Det finns nämligen en värld utanför skolan vars påverkan på eleverna är större än skolans.

Lärarkårens roll som en stark och förtroendeingivande profession har de senaste decennierna urholkats. Läraryrket har fallit från att ha varit ett högstatusyrke till att betraktas som ett lågstatusyrke på oroande kort tid. Det är inte hållbart att vissa lärarutbildningar har så pass låga antagningskrav att en person med 0,1 på högskoleprovet kan bli antagen.

En rekonstruktion av lärarprofessionen är dock alldeles nödvändig för att öka attraktionen för yrket som sådant och långsiktigt kunna förse skolorna med gedigen kompetens. Samtidigt måste framförallt politiker och tjänstemän inse att ett idealtillstånd som det ofta suktas efter är närmast ouppnåeligt, framförallt för att samhället som sådant är alldeles för komplicerat för att kunna innefattas i en teoretisk modell på Skolverkets powerpoint-presentationer. Skolans reformering liksom byggnationen av Rom sker inte över en dag och bör skänkas stort mått av ödmjukhet inför kommande utmaningar

En sak som vi emellertid kan vara säkra på är att ju fler kockar som ska med och pilla desto sämre blir soppan. Detsamma gäller politikens inblandning i skolan.