Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En liten ort och ett stort dansläger

En god vän förklarade en gång vägen till Herräng för mig. Han sa, ”åk så långt bort du kan och när du tror att du åkt för långt ska du åka lite till”. Här, vid vägens ände finns en liten ort som under elva av årets tolv månader i det största passerar obemärkt förbi.

Annons

Men så, i juli varje år händer något. Husbilar väller in i samhället, de svenska vägskyltarna kompletteras med engelska, den lokala butikens lager fylls på och Herrängsborna städar sina hus. För nu, nu kommer dansarna.

Jennifer Banister arbetar som event manager på Herräng Dance Camp och tar emot utanför Folkets hus.

Hon hejar glatt på folk som passerar och stannar gärna upp för att hjälpa förvirrade deltagare att hitta rätt bland dansbanor, sovsalar och restauranger.

– Check in? Yes, right over there next to Folkets hus.

Jennifers amerikanska smälter in i en kakofoni av språk och dialekter. Danslägret besöks varje år av över 50 olika nationaliteter och det är ett stort projekt för att få det hela att gå runt.

– Vi är tio stycken som arbetar heltid med lägret, förklarar Jennifer samtidigt som hon visar mig till dansbanan vid Folkets hus där det just nu pågår en lektion i Liny Hop.

– Five six seven and eight! And round and tap.

I mitten av det stora tältet står en medelålders man iklädd randig tröja och röd basebollkeps. Mannen ler stort när eleverna runt honom storögt tittar på hans fötter när de till synes flyger över det mörka dansgolvet. Någon av eleverna skakat på huvudet och skrattar uppgivet.

Koncentrationen är stor och glädjen likaså. När musiken tystnat och lektionen är slut fortsätter många att dansa. Utan musik.

Den leende mannen sätter sig utanför tältet och pustar ut.

– Jag har världens bästa jobb, förklarar han samtidigt som han tar en klunk från en vattenflaska.

Mannen heter Steven Mitchell och kommer från Los Angeles. Han har lärt ut Lindy Hop och Jazz i Herräng sedan början av 90-talet och beskriver lägret som att komma hem till en familj.

– Det känns inte ens som man arbetar när man är här. Det är sådan glädje och energi, man blir fast, det är som att vara kär.

Utanför Folkets hus är det liv och rörelse. Det är här allt händer. Här finns reception, danstält, affär med dansattiraljer, restauranger och sovsalar.

Musik strömmar ut från de öppna fönster vi passerar på vår väg mot skolområdet. Vid första anblick är det svårt att tro att det för bara några veckor sedan här var fullt av barn och lärare som längtade efter sommarlov.

Lektionssalarna har förvandlats till internetkaféer och glasskiosker. Gymnastikhallen är sovsal med maximalt antal våningssängar inpressade på minimal yta. Skolgården har nu bytt skepnad till campingplats och för den delen sovplats.

– Många är uppe och dansar hela nätterna, de flesta ända till åtta på morgonen. Sedan sover de en stund på dagen och går och dansar igen när de vaknat, förklarar Jennifer Banister och skrattar.

Utanför skolan balanserar Yrja Lindeberg från Trondheim, på en lina som är uppspänd mellan två stora träd.

– Det är svårt att förstå att det här lägret är på riktigt, säger hon och fortsätter:

–Att folk kommer till Sverige och det här lilla stället för att dansa dygnet runt, det är riktigt häftigt.

Hur är det då för Herrängsborna under de fem veckor som danscirkusen intar samhället?

Kicki Gustavsson bor 600 meter från Folkets hus och har de senaste 20 åren hyrt ut delar av sitt hus till dansare från världens alla hörn.

– Nästan alla som bor i Herräng hyr ut boende till dansarna. En del hyr ut hela hus och andra bara ett rum. Jag har till och med hört folk som hyrt ut sin bastu, säger Kicki Gustavsson.

På måndag går lägret in på sin sista vecka och för Kicki är det med blandade känslor hon ser dansarna åka. Hon menar att Herräng har lägret att tacka för mycket.

– Det gör bygden mer levande. Vi tjänar på dem och de på oss, så det är en ömsesidig kärlek och utan dem skulle vi nog inte ens haft kvar butiken.

Kicki gör en konstpaus och forsätter med ett leende på läpparna;

– I Herräng finns det inte så mycket annat de kan göra än att dansa, om de inte vill titta på nått gammalt gruvhål förstås.

Herräng

Antal boende: 422.

Yta: 181 hektar.

Orten är mest känd för järnmalmsbrytning och gruvhål. Här finns en livsmedelsaffär och en grundskola. Och här finns dessutom ett av världens största dansläger.