Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det offentligas snedsteg ska inte behöva tålas

Om orden ”psykmottagning” flera gånger står i ditt kontoutdrag, kommer det att påverka din möjlighet att få lån?

Om inte, kommer oron över att din bank betraktar din ekonomiska situation annorlunda eftersom det är så att du uppenbarligen uppsöker en psykiatrisk mottagning med jämna mellanrum ändå att hålla dig vaken om nätterna? Så var det för den man som nu med Centrum för rättvisa som ombud kräver skadestånd av landstinget Västerbotten, som har gjort just detta.

Centrum för rättvisa är jurister som bara driver fall med det allmänna som motpart och som finansierar sin verksamhet helt genom donationer. Organisationen är specialiserad på att sätta det offentliga på plats när de trampat på individers rättigheter. En inte helt okontroversiell verksamhet i ett land där vi har stor tilltro till att det offentliga alltid agerar korrekt. När det blivit fel är den spontana reaktionen inte att stämma för att få upprättelse, utan att med en axelryckning och en suck gå vidare. Det är problematiskt, för det innebär att det offentliga kommer undan utan att ta ansvar när fel faktiskt begås.

Vilken specifik mottagning en patient besökt är enligt personuppgiftslagen en sådan personuppgift som är så pass känslig att den inte får skickas vidare efter en kortbetalning. Men det är det som i det aktuella fallet skett, och det flera gånger, under flera års tid och trots att den drabbade flera gånger uppmärksammat landstinget på att det hela är djupt olustigt. Det är dessutom olagligt. Det fastslogs av Datainspektionen i oktober 2013. Forum för granskning var då Karolinska universitetssjukhuset. Sådan här behandling av vilken vårdtjänst som betalats har nämligen tidigare gjorts även i Stockholms Läns Landsting.

SLL var långt ifrån ensamma om att tidigare göra fel. När Centrum för rättvisa undersökte saken närmare så var det 9 av 21 landsting som hanterade personuppgifter i strid med lagen. I dag är rutinerna annorlunda. Gott så, för man måste kunna utgå från att landstingen hanterar ens betalningar på ett sätt som inte är olagligt och som är diskret. Särskilt när kontanterna, som är ett garanterat anonymt betalningsmedel, försvinner från de offentliga verksamheterna.

Skadeståndet som begärs i fallet är inte en stor summa, man begär 10 000 kronor. Det är snarare principfrågan som är det viktiga, och det enda sättet att på pappret få juridiskt rätt är att kombinera det med ett skadeståndsanspråk. Att det blir fråga om en så liten summa är ett problem, sett till hur krävande det är att driva en process. Ingen ska behöva tåla att ha behandlats illa för att det är för svårt att kräva upprättelse eller få en ursäkt.

Det allra bästa sättet för att undvika detta vore om det offentliga faktiskt gjorde det som förväntas av alla andra personer, inte bröt mot lagen och tog sitt ansvar när det påtalas att det inte gjorts.