Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det offentliga måste värdera maten högre

Matfrågan är på tapeten, tro det eller ej. Den senaste tidens debatt om svenskproducerade livsmedel återfinns i såväl Norrtelje Tidning som övrig nationell media.

Annons

Det är givetvis alltid glädjande när viktiga frågor bryter ny mark, men vad handlar egentligen den så kallade matfrågan om? I Norrtälje kommun har diskussionen främst berört den offentliga maten, alltså den mat som serveras på våra äldreboenden och skolor. Likt allt annat som kommunen köper in omfattas även den offentliga maten av lagen om offentlig upphandling (LOU). Lagen har många gånger kritiserats för att vara invecklad och att kommunerna inte alltid haft tillgång till nödvändig juridisk expertis, vilket ofta resulterat i att man enbart gått på billigast pris och därmed förbisett andra viktiga faktorer såsom miljö, djurskydd, etik och i slutändan kvalitet.

Sverige har världens strängaste djurskydd- och miljölagstiftning, detta på gott och ont. Det är bevisligen ett faktum att den stränga lagstiftningen inte är en konkurrensfördel på den internationella marknaden, i alla fall så länge som våra utländska handelspartners inte värderar det mervärde som denna lagstiftning skapar. Trots denna realitet kan vi inte stänga dörren mot omvärlden och börja bedriva en protektionistisk livsmedelspolitik där vi sätter oss själva på en piedestal.

Dock uppstår problem som rör den offentliga maten och som knappast känns förenligt med svensk lagstiftning. Problemet ligger i att upphandlande kommuner undviker den svenska djurskydd- och miljölagstiftningen genom att upphandla det billigaste alternativet. Detta skulle exempelvis kunna vara billigt och antibiotikapreparerat danskt fläskkött från vanvårdade grisar. Det går inte att undkomma att det utstrålar ett visst mått av hyckleri när ledande politiker lagstiftar om världens strängaste regler, för att sedan strunta i dem vid upphandling, med skattepengar som betalningsmedel.

Samtidigt har LOU varit ett hinder för politiker eftersom lagen inte tillåter allt för specifika krav. Detta för att verka så neutralt och rättvist som möjligt, samt att motverka korruption. Det bör tilläggas att stor del av regelverket rörande upphandling regleras på EU-nivå. Nyligen röstade Europaparlamentet igenom nya regler som möjliggör att mer än bara priset ska kunna avgöra i en upphandling. Nu ska kommuner exempelvis kunna ställa krav på sociala förhållanden och miljön. Dessa regelförändringar borde välkomnas av våra kommuner som vill ligga i framkant och kunna ställa högre krav vid upphandling.

Det är nämligen inte värdigt att utåt sett stoltsera med en mycket ambitiös lagstiftning, men som i realiteten inte efterföljs. Inte heller är det värdigt att servera ledsna grisar och sönderbesprutade grödor i mikromatsförpackningar till våra åldringar, inte i Sverige. Gör om, gör rätt!