Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det märks att Löfven saknar grundkunskap

Sveriges näste statsminister gjorde ett kort gästspel på Lommarskolan i Norrtälje i går. De senaste opinionsmätningarna pekar i alla fall på att Socialdemokraternas partiordförande Stefan Löfven efterträder Fredrik Reinfeldt efter valet om en knapp månad.

Hur hans regering i så fall ser ut är dock en helt öppen fråga. Stefan Löfven har pekat ut Miljöpartiet som samarbetspartner, men det kräver att partierna kan komma överens i de många frågor där åsiktsskillnaderna är mycket stora. Vänsterpartiet vill gärna vara med i Stefan Löfvens regering, men ställer samtidigt ultimatum om förbud för ”vinst i välfärden”. Och även om de rödgröna vinner valet, så pekar mycket på att Sverigedemokraterna blir vågmästare. Då blir det mycket svårt för Stefan Löfven att bilda en handlingskraftig regering.

Detta var dock ingenting som Stefan Löfven nämnde något om vid sitt Norrtäljebesök. Istället presenterade han några av Socialdemokraternas vallöften på skolområdet, dels samma löften som hans partivän Ibrahim Baylan presenterade vid sitt Norrtäljebesök i mars, dels ett nyare löfte om höjda lärarlöner.

Dessutom upprepade Stefan Löfven gång på gång partiets mantra om att ”Socialdemokraterna prioriterar skolan framför skattesänkningar”. Att Socialdemokraterna godtagit nästan alla alliansregeringens skattesänkningar talade han dock inte om, inte heller att partiets skolsatsningar finansieras med skattehöjningar.

Men det är lätt att glömma sådana detaljer i det närmast omänskliga kampanjtempo som partiledarna just nu har. Stefan Löfven kom till exempel direkt till Norrtälje från Sveriges Radios partiledarutfrågning, och efter sitt korta Norrtäljebesök hastade han vidare till Gävle.

Stefan Löfven kan knappast vara nöjd med sin insats i partiledarutfrågningen. På flera områden gav han mycket luddiga besked eller inga besked alls. Han ville till exempel inte ange något mål för sysselsättningsgraden, vilket Göran Persson gjorde och alliansregeringen gjort. Istället stod han fast vid målet om ”lägsta arbetslöshet i EU” trots att ett sådant mål är mer otydligt. Han hade också mycket svårt att förklara hur Socialdemokraternas politik skulle minska den skolsegregation som han tycker att alliansregeringens politik lett till.

Det märktes tydligt i utfrågningen att Stefan Löfven är ny i politiken: när han får lite mer detaljerade journalistfrågor än vanligt blir svaren svepande och intetsägande. Det märks att han saknar den politiska grundkunskap som man får efter några år i riksdagen.

Som fackordförande ligger istället Stefan Löfvens främsta styrka i att förhandla. Detta kan vara en fördel i den kaotiska situation som uppstår i riksdagen efter valet. Men det kräver att tillräckligt många väljare tycker att Stefan Löfven klarar av jobbet som statsminister, och ju fler utfrågningar han medverkar i, ju färre lär detta bli.