Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det behövs ett vetenskapligt underlag för att flytta trålfiskegränsen

Under våren har en debatt pågått kring vilka som ska få fiska, varför och hur fiskemöjligheterna ska fördelas. Samtidigt saknas enhetliga definitioner kring vad industrifiske och lokalt fiske innebär. Därför blir det ofta svårt att föra en konkret debatt utan att gå in på siffror och definiera begrepp samtidigt som vissa processer kan behöva klargöras.

En dryg femtedel av Sveriges befolkning bor i Stockholms län, 21 personer har här fiskelicenser och där endast två är under 50 år. I Sveriges största region befolkningsmässigt finns endast ett par procent av Sveriges yrkesfiskarkår. Plötsligt hamnar det dagspopulära påståendet som emellanåt framförs om att de stora ”industritrålarna” i skärgården i Stockholms län fiskar hundratals gånger mer strömming än Stockholms läns kustfiskare i annat ljus.

Medierapporteringen om minskade fångster av strömming av kustfiskare i skärgården i Stockholms län och att det skulle bero på det storskaliga pelagiska fisket som sker utanför trålgränsen har väckt förslag om att reglera fisket ytterligare genom att flytta dagens trålgräns från fyra sjömil ut till tolv sjömil.

Det som inte framgår i debatten är att ett sådant beslut måste föregås av samråd med berörda länder, i det här fallet Danmark och Finland. Det behövs också ett vetenskapligt underlag som visar på ett tydligt orsakssamband mellan trålfisket och minskade bestånd.

I dag saknas det ett sådant underlag då andra faktorer som också påverkar sillens tillväxt är en försämrad havsmiljö, övergödning och ökad spiggpopulation. Ett ensidigt nationellt beslut om att flytta ut trålgränsen, som emellanåt förespråkas, skulle också i praktiken innebära ett förbud för den svenska pelagiska flottan medan andra länder i fortsättningen kommer att kunna bedriva trålfiske i skärgården i Stockholms län.

Regeringen verkar för att vi ska nå målen med den gemensamma fiskeripolitiken och att vi ska ha ett långsiktigt hållbart fiske baserat på hållbara bestånd. Fiskemöjligheterna för exempelvis strömming och sill fastställs av EU utifrån långsiktigt hållbara nivåer och grundas på vetenskapliga råd från ICES, Internationella havsforskningsrådet bestående av mer än 4 000 forskare från drygt 20 medlemsländer. ICES uppdrag är bland annat att koordinera övervakning och forskning om hav och kust samt ge råd till EU-kommissionen och svenska Havs- och vattenmyndigheten.

Fredagen den 29 maj kom ICES med vetenskapliga råd inför kommande års fiske i Östersjön. Läget är fortfarande utmanande och råden liknar dem inför 2020, med fortsatt fiskestopp efter torsk och med ett ytterligare förslag på reducering av fisket av sill och strömming i centrala Östersjön samtidigt som rekommendationen för Bottenhavet är oförändrad.

Vi är medvetna om att fiskerinäringen befinner sig i en ansträngd situation med minskade kvoter, försämrad havsmiljö och även på grund av pågående virusutbrott med snabb förändrad efterfrågan. Åtgärder bereds som ska komma fiskerinäringen till godo.

Men om bestämmelserna om trålfiskegränsen ska ändras med effekt behövs det ett vetenskapligt underlag för detta i samråd med andra medlemsländer och ett beslut i EU. Det är en praxis och en ordning som vi i fortsättningen ska värna om.

Ulrika Falk (S), oppositionsråd Norrtälje

Hanna Westerén (S), socialdemokratisk gruppledare i riksdagens miljö- och jordbruksutskott

Markus Selin (S), riksdagsledamot och ansvarig för fiskefrågor

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel